söndag 31 maj 2020

"Varje meddelande att motstånd skall uppges är falskt"

I januari/februari hörde jag talas om coronaviruset från Kina, tänkte att det kan väl inte vara så farligt? Ett förkylningsvirus? Någon månad senare diskuterade jag saken med en väninna (ingenjör) som hade noga läst på och sade att detta kommer att bli allvar och jag skulle inte avfärda saken.
Sedan dess har snöbollen rullat och de flesta av oss försöker nu hänga med och i bästa fall bilda oss en egen uppfattning.

"Varje meddelande att motstånd skall uppges är falskt". Det har jag fått mig inpräntat sedan barnsben. Fienden kunde sprida falsk information och få oss att tro att vi inte skall värna vårt land och folk. Det skulle aldrig tolereras och varje svensk visste att kriget skulle fortsätta. Vi ger oss aldrig.

Så kommer då en tid då statsmakten säger att vi ska ge upp, smittans spridning är oundviklig, det gäller bara att bromsa den såpass att sjukvården hänger med. I slutändan är det flockimmunitet som gör att spridningen avtar och det spekuleras i hur många som behöver smittas. 60%? 70%? 
Sverige trampar i klaveret dessförinnan med ickebefintlig karantän av misstänkt smittade, FHM försäkrar att smittan ej sprids globalt, sedan att den ej sprids från Italien och om den kommer hit är det inte troligt att den sprids lokalt i Sverige.

Självklart ringer det en klocka inför något sådant påstående - varför skulle den inte spridas lokalt när den redan spridits internationellt? Och hur rimmar det med att den sedan skulle vara ostoppbar och vi skall bara fördröja spridningen? Italienska läkares vittnesmål föreföll långt mer trovärdigt än FHM's inkonsekventa resonemang.

Det finns ett avgörande för varje land eller region att ta, det är om man försöker begränsa smittspridningen så mycket det bara går så att så få som möjligt blir smittade (och smittan t o m elimineras i vissa fall) eller om man endast begränsar smittspridningens hastighet anpassad till sjukvårdens resurser. Här skiljer sig Sverige från många andra länder. 

Det vi till dags dato kan konstatera är inte smickrande för svenskt smittskydd, hög dödlighet per kapita jämfört med de flesta länder och detta trots att bara mellan 3 - 7.3% av befolkningen har antikroppar. Detta stämmer väl med WHO's beräkningar. 

Själv förordar jag att vi bromsar smittan så mycket det bara går. För detta behövs med största sannolikhet striktare restriktioner under en begränsad tid för att få ned smittspridningen maximalt. Under denna tid förbereds organisation för omfattande testning, inte bara på de med symtom utan screening av olika grupper i riskzon. Selektiv karantän kan sedan användas i högre grad i stället för generell karantän. Smittspårning bör återupptagas snarast då COVID-19 räknas som samhällsfarlig sjukdom.

Som läkare kan jag inte rekommendera någon av mina patienter att ådra sig denna sjukdom. Det är fortfarande lite av rysk roulette - på individbasis kan vi fortfarande inte säkert avgöra vem som blir allvarligt sjuk eller omkommer. Även om du inte blir allvarligt sjuk riskerar du att smitta en anhörig med fatal utgång. Analogt kan jag inte rekommendera att en region, ett land eller en världsdel tillåter spridning av COVID-19.

Ur ett etiskt perspektiv förefaller det orimligt att tolerera spridningen av COVID-19. Många potentiellt långdragna symtom av COVID-19 förekommer där vi fortsatt inte vet omfattningen eller tidsrymd. Mot influensa har vi i alla fall vaccin även om man kan diskutera dess effektivitet. 

Taktiskt är det klokt att snabbt trycka ned smittspridningen, då vi hela tiden lär oss mer om viruset, hur man behandlar det och hur det sprids etc. Blir du sjuk om ett år i COVID-19 har du sannolikt större chans att överleva jämfört med nästa vecka. 

Jag har mycket svårt att acceptera den nu förda ambitionsnivån av vår nationella strategi. I huvudsak tillåter vi spridning inom befolkningen och åtgärder är endast anpassade för att sjukvården skall överleva. Jag skull vilja ändra fokus så att maximalt antal patienter överlever (och minimalt antal smittas). För övrigt så var sjukvården redan ansträng innan pandemin och undanträngningseffekterna skall också medräknas i totalen. 

Med en initial bekämpning genom strikta åtgärder blir det sedan lättare att testa, smittspåra och sätta i selektiv karantän jämfört med en större andel smittade i befolkningen. Dessutom tar det i teorin nästan lika kort tid att få ned smittan oavsett om 3 eller 7% är smittade, en "generell karantän" omfattar ju alla.

Ju snabbare vi bekämpar bort COVID-19 desto snabbare kan vi återgå till mera normala förhållanden. Människor kan önska sig många saker men den som är allvarligt sjuk önskar bara att få bli frisk brukar det heta. Samma princip gäller på samhällsnivå och aggressiv bekämpning av COVID-19 gör att vi snabbare kan få igång andra viktiga samhällsfunktioner. Det finns inget motsatssamband mellan ekonomi och hälsa

Ovan bedömning baserar jag bl a på att smittspridningen inte går så fort som vissa initialt bedömde och att den verkar vara av klustertyp samtidigt som mortalitet och morbiditet är påtaglig i Sverige. Dessa råd är också i överenstämmande med WHO's rekommendationer.

Det är möjligt att vi skulle misslyckas - det har vi redan gjort - och smittan sprids ändå med fortsatt mortalitet och morbiditet som följd. Men varför inte försöka? Varje signal om att Sverige ger upp måste vara falsk. Det är i tider som dessa som vi bör kämpa för varandra - i detta fall för våra medmänniskors hälsa och överlevnad.