Akutläkare är inte "superläkare"

Akutsjukvården har kommit långt de senaste 18 åren men fortfarande är vi undantaget från regeln, och normen är en fortsatt attityd att vem som helst kan verka i akuta situationer. Judith Tintinalli utryckte det bra – “Målet med akutsjukvården är att rätt patient ska få rätt behandling av rätt läkare vid rätt tidpunkt. Behandling när du behöver den och där du behöver den”

Det är en nog så viktig poäng. Akutläkare runt om i Sverige har förbättrat akutsjukvården och många bra element finns nu på plats. Dock saknar jag en komponent – vikten av att övriga kliniker också tar sitt ansvar. När akutläkare för första gången i Sverige ställde sig i första ledet lyfte vi nivån på alla plan i det akuta omhändertaget. De andra klinikerna har haft blandade reaktioner kring detta men numera har vi bra medvind. Samtidigt måste vi komma ihåg att detta är bara halva jobbet. När vi har stabiliserat, evaluerat och behandlat akut skall ofta nästa klinik ta vid. Inskrivningsarbete är en vårdplanering och ju bättre kompetens mottagande klinik kan uppbringa desto säkrare och effektivare vård för patienten. Här bör vi inse att de andra specialistklinikerna har kompetens som vi saknar. Normen borde vara andra klinikers specialister som planerar vården (självklart ska ST-läkare tillåtas läras upp i denna roll, med handledning från respektive klinik). Akutläkare är inte ”superläkare” som kan driva ett helt sjukhus, men vi kan facilitera vedertagna processer genom att lotsa rätt patient till rätt läkare vid rätt tidpunkt.

Vi som specialitet bör hålla oss till Judith Tintinalli’s ord – även bra kompetens behövs i andra led. Rätt läkare vid rätt tidpunkt betyder att vi måste kräva kvalitetsbeslut inte bara inom vår verksamhet utan också från våra kollegor. Normen bör vara att akutsjukvården går mot högre kompetens, inte bara från vår sida. ST-läkare byts per definition ut med jämna mellanrum medan specialisters funktion varar över många år.

Många har genom åren reagerat på vår målbeskrivning för att den är ”för ambitiös”. Den närmaste målbeskrivning som finns till vår är läkare som arbetar prehospitalt. Inte så konstigt – hela akutläkarutbildningen är en form av prehospital utbildning. Det är min och andras erfarenhet att man inte uppfyller målbeskrivningen om man arbetar på en traditionell akutmottagning som klassisk underläkare. Poängen med vårt arbete är att verka innan patienten når klinikernas jourläkare. För det krävs att vi besöker andra länder och ser hur man arbetar i mogna system, analyserar uppdragsbeskrivning och vidtar nödvändig omorganisation.

I Eskilstuna har vi tagit de första stegen mot ett hållbart gränssnitt, akutläkarna där har arbetat som ”triageläkare” med snabba bedömningar och tidiga beställningar av nödvändiga undersökningar. Vi har också arbetat med ett journalsystem mer anpassat för akutläkare som skrivs ut i realtid. Just nu har vi haft en journalmall i pappersform med kryssrutor för vanliga fynd i status. Denna har skrivits ut direkt av en sekreterare. Tanken är att denna snarast skall bli elektronisk, så journalen kan genereras i realtid av läkaren. Det finns även möjlighet att skriva löpande text. Detta, är tanken, skall underlätta för de andra klinikernas jourläkare som får tidigare information från labb och röntgen samt journalnotat från akutläkare.

Systemet skall utvärderas och förbättras, men jag vill påstå att det är början till en riktig akutläkarfunktion där gränssnittet mot slutenvården är till fördel för patienten. Detta är avgörande också för vår arbetsmiljö, att kunna avhända oss patienter som är slutbehandlade i det akuta perspektivet men likväl behöver slutenvårdsplanering och klinikbedömning.