onsdag 30 december 2009

måndag 28 december 2009

Snabbkurs för ST i USA

För den som vill bli specialist i akutmedicin är den snabbaste och bästa utbildningen densamma, i USA. Hur gör du enklast för att åka till USA?
Köp boken First Aid for USMLE Step 1, se länk, där finns all info för att konvertera din examen till amerikansk. Ansök till utbildningarna som du kan tänka dig, via nätet.
Bekymra dig inte om du ej får en plats på en gång, det finns restplatser senare att söka. Konvertera sedan din examen efter 3 års utbildning till svensk via en isländsk examen.
Ok, det är en hel del jobb och kostnader med detta, intyg, prov, visum, intervjuer etc, men är det akutläkare i Sverige du vill bli är alternativet AT, ST i basspecialitet, sedan påbyggnadsutbildning som akutläkare, totalt nästan 10 år...

http://www.amazon.com/First-Aid-USMLE-Step-2010/dp/0071633405/ref=sr_1_1?ie=UTF8&s=books&qid=1262054275&sr=8-1

söndag 27 december 2009

Länk

Senaste länken till Sjukhusläkaren...

http://www.sjukhuslakaren.se/site/2009/beslut-av-socialstyrelsen-oppnar-nya-vagar-att-bli-akutlakare/

http://www.sjukhuslakaren.se/site/2009/hur-kanns-det-idag-nicholas-aujalay/

Tyskland

När man bläddrar runt på nätet hittar man läkares olika mödor att introducera akutläkare som egen specialitet, hittade detta från Tyskland, se nedan. Känns argumentationen igen??? ; )

Report from Germany – Status October 2009
DGINA’s work in the past year was dominated by our application for Germany to recognise emergency medicine as a specialty.
We are facing strong opposition from other medical societies – but with no arguments being given against the specialty except that other societies do not want change. We have rejected the proposal for a supra-specialty. We believe this is only a delaying tactic: If the supra- specialty was introduced it would take the specialty itself off the agenda in Germany for many years.
DGINA presented a formal request for the emergency specialty physician to the German national medical council in April 2008.
The European core curriculum was also adopted to German conditions as the training curriculum and also submitted to the national medical council. The German national medical council had said it would make a vote on the application in May 2009.
But other German medical societies are in the passive-resistance phase, using all opportunities for delaying tactics. The debate was suddenly postponed at the last minute to 2010.
The societies representing surgeons, internal medicine and anesthetists say they will make a joint position statement about the speciality through the society DIVI.
DIVI is a joint society for all societies involved in German intensive care medicine. All the DIVI societies are against the specialty and against DGINA.
But we have achieved quite an important victory. DGINA has succeeded in becoming an associate member of DIVI.
This was a victory as it gives DGINA the chance to voice the arguments FOR the new emergency specialty when the DIVI members are making their recommendation.
The next step is getting in contact with BAND, the association of pre-hospital emergency medicine, to see where there is common ground and where there is a need for further negotiations. DGINA will make efforts to persuade BAND to end its opposition to introduction of the specialty physician for emergency medicine in Germany.
All members of the DGINA executive board have been making speeches about the new emergency speciality at congresses organised by the other societies and taking part in podium discussions to this theme.
With strong resistance from other medical societies we moved to argue our case in other areas. We have started talks with the Federal German Health Ministry in Berlin – and found support there. We have held talks with the association of health insurance providers and with the association of hospital operators and also found support. We have also held talks with the German army, which needs specialty emergency consultants for its growing operations overseas.
To sum up: a look at who supports introduction of the emergency medicine specialty in Germany:
- The political level - Hospital operators because of economic pressure - The rest of Europe via EuSEM - Doctors actually working in emergency departments
Who is against the specialty? Other medical societies not involved in emergency departments.
I believe Germany will introduce the speciality but this will be a long journey. DGINA’s annual congress in Weimar in October 2009 has the fitting theme “The journey is the goal.”
And finally: We have made considerable progress with our plans for introducing quality certification for emergency departments in Germany. DGINA’s new quality certification system, called DGINA Zert® will be launched during our Weimar congress. We believe this certification system has a huge potential and there is already major interest from hospitals.
Dr. Barbara Hogan, The President DGINA

lördag 26 december 2009

måndag 21 december 2009

God Jul önskar en svensk akutläkarspecialist!

Yes, fick i dagarna reda på att Socialstyrelsen beviljat min specialistansökan som akutläkare!
Kul för mig personligen, men mycket intressantare är vad det innebär för akutläkare som egen specialitet. Jag är ju inte dubbelspecialist utan "endast" akutläkare. Jag skall efter jul försöka sätta mig in i hur Socialalstyrelsen har resonerat och vad detta specialistbevis egentligen betyder. Förlängningen av detta beslut kan ju leda till att man inte kan tvinga svenska akutläkare att dubbelspecialisera sig när utländska får åka gräddfil och bli specialisterkända endast som akutläkare...
Jämför själv, AT plus grundspecialitet plus akutläkarutbildning, det är ca 8-9 års utbildning i Sverige. Eller så kan du åka till USA direkt efter examen och vara klar specialist efter 3-4 år (låt vara att arbetstiden per vecka är högre). Nej, tiden börjar mogna allt mer för att akutläkare etableras som en egen specialitet även i Sverige, så kan man börja planera vettiga ST-utbildningar!

torsdag 19 november 2009

Läkares rörlighet

Hittade denna artikel om läkares rörlighet i Europa. Mycket intressant, visste du att 2005 förlorade Irland upp till 47% av sina läkare till andra europeiska länder. Detta belyser den snedställda debatten om läkarutbildning och tillgång på specialister, vill man ha specialister ska man fokusera på rekrytering av dessa, ej endast på utbildning. Läs mer själv...

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2621290/

torsdag 29 oktober 2009

Physician assistants

USA har physician assistants, som urspungligen är en militär utbildning av sjukvårdspersonal. Numera används de i många civila sammanhang. Det finns några små sakfel i artikeln nedan men kul läsning är det i alla fall...!

http://www.sjukhuslakaren.se/site/2009/%E2%80%9Dlattviktsdoktor%E2%80%9D-ett-accepterat-yrke-i-usa-sedan-40-ar-tillbaka/

http://en.wikipedia.org/wiki/Physician_assistant

tisdag 20 oktober 2009

Kallglorian

Svenska cancerläkare flyttar till Danmark då skatten är lägre, lönen högre och arbetsmiljön är mer positiv. Danmark uppges satsa betydligt mer resurser på cancervård än närliggande svenska regioner. Det belyser faktumet att läkare precis som alla andra påverkas av skatter och löner. Ändå blir vinklingen i reportaget att det är "läkarnas fel" att det är brist på läkare i Sverige. Igen, som jag tidigare sagt, det är finns ingen läkarbrist i Sverige. Däremot finns det pengabrist inom vården. Landstingsmonopolet underlättar inte heller marknadstänkandet när läkare skall rekryteras och framförallt behållas. Detta misslyckande ses alltför tydligt i det ökande beroendet av stafettläkare. Även om de flesta läkare jag känner väljer sitt arbete för utmaningen och meningsfullheten i yrket ska man inte tro att läkare är förmer än andra människor och står över grundläggande ekonomiska drivkrafter. Det är dags för både läkare och allmänhet att inse detta. Sjuksystrarna har kommit långt i att kasta av sig sin "kallglorifiering". Det är bra, läkarkåren måste gå samma väg... För patienternas skull inte minst.

http://svtplay.se/v/1737254/rapport/cancerlakare_valjer_danmark

måndag 19 oktober 2009

Specialistansökan

Just nu ligger min ansökan om specialistbevis på Socialstyrelsens bord. Akutmedicin är ju för närvarande en tilläggspecialitet i Sverige, och jag är "endast" specialist i akutmedicin, så det skapar lite huvudbry för Socialstyrelsen. Jag är i alla fall glad över att de inte avslagit min ansökan med en gång.

Det är inte hållbart i längden att kräva att akutläkare skall vara dubbelspecialiserade. Det är en insiktslös kompromiss som jag inte vet vem som kommit på. Det blir onödigt dyrt för individen, arbetsgivaren och i slutändan den skattebetalande patienten. De som beslutat om detta har inte haft tillräcklig kompetens inom akutsjukvård. Dock har jag hört ryktesvägen att en ändring kan vara förestående, när Sverige fått tillräckligt antal specialister i Akutmedicin. Vi får väl se.

Vad tycker du? Skriv en rad till Socialstyrelsen och berätta vad du tycker, eller kommentera på denna blogg...

socialstyrelsen@socialstyrelsen.se.

torsdag 1 oktober 2009

Go West!

Man behöver inte åka särdeles långt för att höja lön och få ett bra jobb. Åk till Norge!
Själv hade jag en otroligt givande tid i det västra grannlandet. Svenskar är vana att arbeta hårt för liten lön, åker du till Norge är du därför eftertraktad. Högre lön och bättre arbetsmiljö och arbetstider...
Vill man ha akutläkarerfarenhet kan man exempelvis jobba som komunelege och ta mycket legevakt, ganska likt akutläkares patientmaterial med ett autonomt arbetssätt.
Talade för en tid sedan med Oddvar Uleberg i Trondheim, som planerar att utveckla akutläkarfunktionen där, so if that is your cup of tea, go for it! Sluta klaga på din chef eller Landstinget, byt arbete istället, och vidga dina vyer!
Fick nostalgiska tankar av artikeln nedan...

http://www.dn.se/ekonomi/norge-behover-ingenjorer-elektriker-och-vardpersonal-1.965571

lördag 26 september 2009

Wellens' Syndrome

Liksom Brugadas syndrom är Wellens något man håller utkik efter. Har aldrig lyckats hitta någon, men läs på så du är beredd... ; )
Jag får en massa gratis tidningar här i USA, och detta är en artikel från Emergency Medicine News.

http://journals.lww.com/em-news/Fulltext/2009/08000/Electrocardiograms_You_Need_to_Know__Wellens_.7.aspx

torsdag 24 september 2009

Öppet brev från ACEP

Amerikanska akutläkare gör ett uttalande i debatten angående allmän sjukförsäkring i USA:

An Open Letter from America's Emergency Physicians

As the physicians on the front lines of emergency care, we see the tragic problems of a failing health care system. We care for people who are ravaged by untreated disease; help worried mothers on weekends with sick children, unable to access a system that's open 9 to 5, weekdays only; and treat the victims of heart attack, stroke and injuries whose very lives depend on our care.

The role of emergency medicine has been badly misrepresented during the health care reform debate. The American College of Emergency Physicians supports comprehensive reform, including universal coverage. But it is vitally important that reform legislation not be based on erroneous perceptions, but instead address the critical problems harming emergency patients. It is time to debunk the myths, focus on the real problems and outline solutions to ensure that health care reform will protect and enhance everyone's access to quality, timely emergency care.

Myth: Emergency medical care is expensive and inefficient. Reducing emergency care will "bend the cost curve" on our nation's rising health care costs.
Fact: The 120 million annual visits made to emergency departments account for only 3% of all health care spending. In addition, emergency departments are equipped with state-of- the-art diagnostic equipment and highly trained physicians who can draw on many hospital resources quickly, providing coordinated, efficient patient care. The fixed costs of being open 24/7 are high, but the variable costs for seeing patients in the emergency department are the same as anywhere else care is provided.

Myth: Emergency departments are crowded with patients seeking non-urgent care.
Fact: Only 12.1% of emergency patients have non-urgent conditions that could wait 2 to 24 hours for medical care, according to the Centers for Disease Control and Prevention (CDC). While this percentage may be slightly higher in some hospitals, the reality is that crowded conditions and longer wait times are primarily caused by patients being "boarded," or forced to stay in the emergency department - often on gurneys lining the hallways - long after they have been seen and admitted to the hospital.

Myth: Your local emergency department will always be there when you need it.
Fact: Hundreds of emergency departments have closed nationwide because of an overburdened emergency care system. Those remaining must accommodate an average increase of 3 million more patient visits each year. Every 60 seconds emergency care is delayed when an ambulance is diverted to a distant hospital because a nearer one is unable to accept more patients. In addition, 75% of emergency department directors report significant problems getting needed on-call specialists, such as neurosurgeons and orthopedists, to provide vital on-call services to emergency patients.

Myth: The need for emergency care will decrease when health care reform is enacted.
Fact: With a growing and aging population, our role in providing care to the sick and injured any time day or night, and our front line responsibility in responding to natural and man-made disasters, will be in even greater demand in the future. Since enacting its universal health care legislation, Massachusetts has experienced an increase in emergency department patients. Emergency medicine is an essential community service that is vitally important to our nation's health care system.

To help ensure our country has a strong emergency care system, the American College of Emergency Physicians supports comprehensive health care reform that includes:

  • Every person in America must have meaningful and affordable health insurance coverage provided through a combination of employer and individually mandated insurance. It should be means-tested, allowing those in need to receive coverage or financial support to buy insurance. A combination of private sector and governmental solutions may be needed to achieve universal coverage. America is experiencing a dramatically rising tide of uninsured and underinsured patients. Emergency physicians are the only doctors in the country required by federal law to treat all patients regardless of their ability to pay. It is a responsibility we embrace proudly, but many emergency departments and physician groups are closing under the burden of uncompensated care.

  • Health care costs must be reduced. Significant medical liability reform is needed to eliminate unnecessary, expensive tests known as "defensive medicine." Liability reform can also help increase the availability of critically needed on-call specialists. Widespread adoption of electronic health records could substantially cut costs and improve patient care if there were complete integration of data between the emergency department and other medical settings. Administrative and overhead costs must be reduced.

  • Quality and patient safety must be improved by eliminating the practice of "boarding" admitted patients in emergency department hallways until they are transferred to an in-patient hospital bed. This can be achieved by establishing quality standards that define how quickly admitted patients are moved to their appropriate care settings, with such information reported and available to the public.

  • A national surge capacity plan must be developed and resources provided to prepare our nation's hospital emergency departments for public health crises such as the H1N1 pandemic, a terrorist attack or other catastrophes.

With so much at stake, America can no longer ignore the crisis in its emergency medical care system or make health reform decisions based on myths. Go to www.acep.org/realities for information on protecting your access to quality, timely emergency care.

We must act now.

Nick Jouriles, MD, FACEP
President
American College of Emergency Physicians

lördag 19 september 2009

En politisk avstickare

Den trevliga konferensen i Valencia är nu precis avslutad. Som vanligt är det människorna man träffar som bjuder på den mesta behållningen.
Språkade med ett gäng svenska läkare om deras erfarenhet av att arbeta i Norge, och vi konstaterade att ersättningen har betydelse för prestation. En av mina kollegor intygade att om han ser exempelvis 10 patienter i Sverige ser han upp emot 30 patienter på samma tid i Norge. Det lönar sig, man får betalt per patient och också mer betalt beroende på komplexitet. I Sverige får man samma betalning oavsett antal patienter, vilket leder till minskad produktivitet.

Annars kan man konstatera att Sverige nu efter årsskiftet leder marginalskatteligan i världen, 56.7%. Dessutom läggs 5% värnskatt till för de som tjänar mer än 44900 SEK i månaden. Detta har betydelse för specialistläkare och deras tillgänglighet. Hellre än att arbeta extra väljer många att ha ledigt istället, och att arbeta extra i exempelvis Norge blir skattemässigt fördelaktigt.
Kjell-Olof Feldt har helt rätt i artikeln nedan. Jag ska villigt erkänna att det svenska skatterna inte känns lockande när man överväger att arbeta i Sverige...
Norges marginalskatt? 40%. Norrmännen verkar inte lida av det...

http://www.dn.se/ekonomi/snart-far-sverige-hogst-marginalskatt-i-hela-varlden-1.955478

onsdag 2 september 2009

Zlatans knä

På sporten senast nämndes att Zlatan hade en mindre knäskada, och kanske skulle missa helgens match. Röntgen visade ingen skelettskada, så väntan är det som gäller för närvarande...
Jag noterar att varje gång Peter Forsberg eller någon annan elitidrottare skadar sig får de snabbt akutsjukvård av högsta klass, MR är gjord inom 24 timmar, operation etc i följande dagarna. Inga väntetider, inget strul, allt fungerar. Fungerar det så för alla medborgare? Ledande fråga, naturligtvis inte, det finns så klart gräddfiler, även i Sverige. Vanliga dödliga sätts upp på väntelistor, folk som knappt kan gå får vänta mer än ett år på sin höftledsoperation.
Ibland får jag höra att det är så orättvist i USA, de med pengar och försäkring får vård och de fattiga står utanför. Visst, det är ett problem för de människor som inte har försäkring när de blir sjuka, och många i USA står utanför sjukvårdssystemet. Men vad spelar det för roll om man är med i ett sjukvårdsystem som det svenska när man får vänta hiskeliga tider för vård. Bara att få träffa en husläkare kan ju ta flera veckor. Trots vårdgaranti etc.
Svaret stavas pengar. I det amerikanska systemet drar man inte in pengar på oförsäkrade patienter, och i Sverige kan man bara tjäna pengar genom att spara. I USA tas vårdbeslut av försäkringsbolag, i Sverige av Landstingspolitiker. Ekonomin sätts främst. Som jag ser är det inte så stor principiell skillnad emellan dessa länder. Det är alltid en tredje part som ska lösa notan, det offentliga eller ett försäkringsbolag (eller så klart individen själv).
Patienter kan alltså komma i kläm i USA om det står utanför sjukvårdsystemet. I Sverige kommer patienterna i kläm om de är med i sjukvårdsystemet, därför Landstinget har först skattat bort dina pengar, och sedan ransonerat vården så att du får stå i kö. Dock tror jag inte du behöver betala Zlatans nota, han står utanför detta system, så det blev i alla fall en besparing och en patient mindre i kön...
Annars drar Obama i rätt riktning i min mening, att försöka inkludera alla och samtidigt hålla nere den totala vårdkostnaden. Sverige å sin sida kan lära av USA, och konstruera positiva incitament för vård, så ju mer man producerar desto mer pengar drar man in.

Hade en patient häromdagen knivhuggen i magen. Alltid samma berättelse "-Helt plötsligt kom det upp en okänd person och högg mig i magen..."
Nåväl, lagom hypotensiv 90 systoliskt, lite fett och oment synligt i vänster nedre kvadrant. Ordinerar lite prover, vätska, gör ett bedside ultraljud som visar fri vätska i "Morrisons pouch", och ringer kirurgen (klockan är 2 på natten och kirurgen är hemma). Chest x-ray visar ingen fri gas.
När väl kirurgen kommer in till akuten är han upprörd, patienten var ju militär, "- Du skulle ha ringt militärkirurgen!!! Här har militären egna läkare, men tydligen har de inte möjlighet att komma till vårt sjukhus så det hade ju inte hjälpt... sade jag.
-Då får du skicka patienten till militärsjukhuset, tyckte kirurgen.
Han satte sig på telefonen och försökte få patienten skickad, men mottagande läkare tyckte inte det var en bra idé och patienten blev till slut opererad av inkallad kirurg. Vad ska man säga...?

torsdag 27 augusti 2009

Fire!

För en tid sedan fick jag en fråga om vad för kompetens sjuksköterskor behöver på akuten. Vet inte om jag har speciell kunskap om detta, men man bör naturligtvis dra nytta av deras kompetens.
Sjuksystrar är vana att arbeta heltid på akuten och ser inte det som något problem till skillnad från läkare. När jag var på Södersjukhuset var så gott som alla systrar vana att handha patienter utan specialistindelning. Det fanns program för rotation på akuten så man blev inskolad på alla typer av patienter och uppgifter. Detta synsätt lägger sedan grunden för akutläkares gränsöverskridande synsätt.
Jag skulle vilja påstå att om inte sjuksystrarna är vana att arbeta gränsöverskridande så bör man börja med deras utbildning innan man överväger akutläkarutbildning. Detta kan väl göras parallellt också, men det finns ingen anledning att vänta med sjuksystrars utbildning.
Överlag har jag märkt att sjuksystrar har en mycket stark tradition av inskolning och utbildning, långt bättre än svenska läkare brukar få erfara.
En viktig uppgift för sjuksystrar är spetskompetens i triage, något som varierar stort i Sverige. Med triage följer sedan också överblick över akutens verksamhet. Chefsjuksköterskan måste ha koll på vem som är allvarligt sjuk, vilka rum som är lediga, vilken läkare som är tillfälligt överbelastad etc. Säkert mera saker som jag inte har koll på...
Det märks tydligt om man arbetar med någon som är kompetent, det tror jag de flesta håller med om, och arbetet på akuten kan bli riktigt trevligt eller ett mindre helvete beroende på övrig personal. Lagarbete och social kompetens är ständigt ett krav.
I Sverige finns formell vidareutbildning i akutsjukvård för sjuksjöterskor, jag har en kollega som gjort den utbildningen.
Sjuksystrarna var också drivande i akutläkarfrågan på Södersjukhuset. De ville ha egna motiverade läkare och inte sura gästarbetare utan motivation och förankring i akutsjukvård. Ett arbetsmiljöproblem som man ville förbättra.
Här i Fairbanks har vi som policy att man måste ha arbetat minst ett år som sjuksköterska efter examen innan man blir anställd på akuten. Sedan är första halvåret inskolning och jag tror man måste ha minst ett års erfarenhet av akutsjukvård och dessutom utbildning i triage innan man börjar med triage.

Mer prekära fall från senaste tiden;
En man i 40 års åldern klagar på yrsel och generell svaghet. Det började i morse, och han känner sig lite bättre när han triageras. Han har lätt mental efterblivenhet, men kommunicerar relativt bra. Han har högt blodtryck sedan tidigare och tar betablockerare. Finner inget speciellt i min undersökning av honom. Syster hämtar mig för att han plötsligt blivit bradykard, i ca en halv minut. Jag printar en strip från skärmen, sinusvågor i stort med p framför, inget tydligt block eller så, frekvens ca 35...Han är lite andfådd men mår nu bätttre igen, inga bröstsmärtor, men svettades kraftigt när detta hände. Det här är en sån här patient som man har ibland, när man kliver in i rummet känner man direkt att något är fel, han är inte frisk...
Inget trauma i anamnesen, vi bränner av EKG, blodprov, lungröntgen, hjärtmarkörer, urinprov, TSH, kollar honom på monitorn. Jag ringer efter hand kardiologen och meddelar att alla prover hittills är relativt normala men den här bradykardiepisoden gör mig nervös. Kardiologen meddelar att det låter som vasovagala saker, säkert gastroenterit, han hade ju kräkts också innan han kom in. Ge lite atropin och skicka hem honom är hans råd.
Toxikologiprover är också negativa, han har inte tagit för mycket betablockad då han får daglig dosering av hemsjuksköterska. Pratar med medicinkonsulten också och och hon är mer förstående. Vi bränner av CT av huvud, CT angio för att utesluta lungemboli (och aortaproblem), och CT buk, allt kommer tillbaka negativt. Sedan ett hjärteko på vägen upp till avdelning, som jag sedan läser är negativt också...
Några dagar senare träffar medicinkonsulten som meddelar att han patienten hade mått relativt bra första dygnet men sedan blivit mer okontaktbar och kräkts och en MR gjordes, som visade hjärnstamsstroke.
Annars tidigare i våras kommer jag ihåg en gång mittt på dagen, lagom mycket patienter, när plötsligt brandlarmet tjuter. Vi har kontroll av brandlarmet varje månad så jag reagerar inte alls utan jobbar på som vanligt. Efterhand tycker jag det är ganska mycket folk och väsen i en av akutens korridorer, men jag jobbar på. Till slut får jag reda på att en av patienterna som kom in med psykiska besvär tänt eld på sängkläderna. Normalt skall alla patienter kläs av och ta på sig patientkläder, och patienter med psykiska problemställningar skall kläs av helt och visiteras så det inte har vapen, tabletter eller andra farliga saker... Detta hade tydligen missats av hennes sköterska som var lite skamsen minst sagt...
Så kolla era rutiner och kontrollera patienterna, för allas säkerhet.

För övrigt ska jag åka till Valencia i September på akuläkarkonferens, helkul! Kolla länken...
http://www.emcongress.org/2009/

tisdag 4 augusti 2009

Bygg om akuten

Min läkarkollega och gode vän Kari Feldt på St Görans sjukhus i Stockholm och jag sågs häromdagen, och jag fick en snabb titt på akuten där och information om verksamheten. Läkarna där verkar nöjda med utvecklingen, man har anammat produktionsprinciper från Toyota, fokuserat på patientens behov, varit lyhörd för personalens åsikter, förkastat gamla traditioner och har nu markant minskat väntetider och ökat patientsäkerheten. Arbetsmönstret hade annars inte ändrats sedan 30-talet. Man har satsat på kompetens inom bland annat triage och fokuserat på snabb plan för akutprocessen.
För övrigt står akuten där inför ombyggnad och på väggen finns en lapp där man kan skriva förslag...
Vår akut i Fairbanks byggdes om förra året och det var välkommet. Nu är alla rum tillräckligt stora för att arbeta i; LP, portabel röntgen, gynundersökning, elkonvertering, portabelt ultraljud, ögonundersökning (slitlamp på hjul), ja allt man gör på en akutmottagning finns det nu plats för i varje rum, även om naturligtvis akutrummen är något större. Vi har avskaffat bås och gardin. Alla dörrar och framväggar är av glas, så man kan ha koll på patienterna. Gardiner finns, men de på KS är de smartaste jag sett, de slutar i höfthöjd, så man kan ändå se att ingen ramlat på golvet, vilka som är där inne etc. Alla standardrum har monitorer och vanlig TV. Alla monitorer kan ses från två stationer, via skärmar. På sikt är också tanken att alla rum ska ha en dator så man kan dra upp röntgenbilder, labsvar etc, men det finns nu bara i akutrummen. Otoskop och oftalmoskop i varje rum, men de hänger på vänster sida om patienten så jag måste gå runt varje gång det ska användas. Det finns även kemsaneringsområde med tillhörande skyddsutrustning.
Vidare har vi nu 3 rum helt gummiklädda (så patienten ej kan skada sig) för intoxikerade och psykiskt instabila patienter, dessa kan låsas utifrån efter läkarbeslut. Dessa rum har videokameraövervakning. Vi har dessutom några standardrum som vi kan ha negativt lufttryck i för att minska risken för spridning av vissa infektionssjukdomar. En detalj är att alla britsar kan göras om till gynsängar.
Naturligtvis finns syrgas och sug etc på varje rum. De flesta patienter kan alltså placeras i vilket rum som helst, och får de undersökningar som behövs eftersom det mesta är portabelt på hjul.

När jag var läkare på Södersjukuset och en ombyggnad skulle ske föreslog jag att alla fönster skulle vara skottsäkra. Mina kollegor skrattade och sade att jag tittat för mycket på tv och jag var USA påverkad etc. Ett par veckor senare slog jag på TV´n, polisen hade då spärrat av hela Södersjukhusets akutmottagning då någon med automatvapen hade stormat in och skjutit på tre patienter. Ingen dog vad jag vet...Så summa sumarum, hope for the best but PLAN FOR THE WORST!
Annars, det jag helst vill ha, är mycket fönster med dagsljus och en sansad ljudnivå, allt behöver inte pipa jämt...

Airway

Så här i semestertider kan man reflektera över en del fall jag haft på sistone...
En äldre kvinna med långtgående cancer i halsregionen föll och slog i bröstet en dag, jag såg henne på akuten, gjorde en slätröntgen av bröstkorgen, såg inget suspekt, gav henne lite smärtstillande och skickade hem henne. Dagen efter ser jag hennes namn på skärmen igen, prio 4 i fast track. Min physicians assistant meddelar mig att jag borde se henne, "hon ser inte frisk ut"...
Puls 140, saturation 80-87%, jobbar intensivt med andningen, hur hon kunde triageras till prio 4 vet jag inte men enligt hennes vänninna blev kraftigt sämre på senaste halvtimmen. In och störa systrarna på deras fika, jag talade snabbt med patienten och hon ville bli sövd och intuberad om tvunget...
Jag var ganska så stressad och undrade vad jag kan ha missat från igår. Hennes lungor lät fortsatt bra. Hon hade haft både kirurgi och strålning i halsregionen och anatomin var helt ändrad, så intubationen skulle inte bli det lättaste...
Jag använder succinylcholin och etomidate som oftast, även i detta fall, tog en titt med laryngoskopet, men varje gång flödade det med tumörmassa och blod, sög, tittade igen. Lustigt nog gick saturationen upp så fort jag började intubera, hon hade akut övre luftvägsobstruktion, troligen orsakad av tumören. Höll på i 10 minuter kändes det som i alla fall, till slut dök min akutläkarkollega upp och erbjöd sig att ta en titt, och lyckades få in tuben. EKG, lab med hjärtmarkörer, CT för lungemboli etc, allt kom tillbaka utan positiva fynd. Höll henne sövd med Versed dropp, lade in henne på intensiven. Min enda slutsats är att hon hade akut övre luftvägsobstruktion ej relaterat till gårdagens besök, men det vet man ju först efterhand. Vid den här tiden på dygnet fanns ej anestesi tillgänlig för konsultation så jag är glad att min kollega stannade kvar och erbjöd sin hjälp, ibland behöver man en utomstående utan känslomässig inblanding i fallet. Tracheotomi som sista utväg hade inte varit en snygg lösning med tanke på hennes tidigare kirurgi och strålning.
Det är annars sällan jag har problem med intubationer men då det uppstår blir man ju alltid lagom adrenalinstinn. Det finns studier som jämför akutläkares resultat med anestesiologer, utan att finna någon signifikant skillnad. En av dessa gjordes på ST läkare i anestesi och akutläkare, den enda skillnaden var att det gick fortare med akutläkare då de redan var på plats. Backup var för övrigt alltid en akutläkarspecialist.

fredag 23 januari 2009

morddömd

Kan inte låta bli att ta upp denna artikel. Personen i fråga har tidigare fällts för mord och blivit avstängd från Läkarutbildningen på Karolinska Institutet. Nu har han blivit antagen på Läkarutbildningen i Uppsala. Jag känner inte till detaljerna i detta men anser att en grundlig utvärdering skall göras av Uppsala Universitet om huruvida denna person är lämplig att studera till läkare. Att hänvisa till högskoleverket tycker jag är fegt. Detta drabbar för övrigt andra studenter och läkarkåren i sin helhet.

http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2009/01/17/morddomd-ater-antagen-pa-l/index.xml

torsdag 8 januari 2009

Sveriges första akutläkare

Sveriges första akutläkare intervjuas, se länken. Jag jobbade med Viktoria på Södersjukhuset. Hon berättar för sina patienter att hon har ett medfött handikapp pga syrebrist som liten. En gång sade en av hennes patienter: -Å, hjälper det om du öppnar fönstret?
Se denna intervju, jag lovar du blir imponerad av Viktoria.

http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.731587&renderingdepartment=2.4032

PS Viktoria och vi andra får förklara de närmsta 20 åren att akutläkare är en egen specialitet... DS