Så här i semestertider kan man reflektera över en del fall jag haft på sistone...
En äldre kvinna med långtgående cancer i halsregionen föll och slog i bröstet en dag, jag såg henne på akuten, gjorde en slätröntgen av bröstkorgen, såg inget suspekt, gav henne lite smärtstillande och skickade hem henne. Dagen efter ser jag hennes namn på skärmen igen, prio 4 i fast track. Min physicians assistant meddelar mig att jag borde se henne, "hon ser inte frisk ut"...
Puls 140, saturation 80-87%, jobbar intensivt med andningen, hur hon kunde triageras till prio 4 vet jag inte men enligt hennes vänninna blev kraftigt sämre på senaste halvtimmen. In och störa systrarna på deras fika, jag talade snabbt med patienten och hon ville bli sövd och intuberad om tvunget...
Jag var ganska så stressad och undrade vad jag kan ha missat från igår. Hennes lungor lät fortsatt bra. Hon hade haft både kirurgi och strålning i halsregionen och anatomin var helt ändrad, så intubationen skulle inte bli det lättaste...
Jag använder succinylcholin och etomidate som oftast, även i detta fall, tog en titt med laryngoskopet, men varje gång flödade det med tumörmassa och blod, sög, tittade igen. Lustigt nog gick saturationen upp så fort jag började intubera, hon hade akut övre luftvägsobstruktion, troligen orsakad av tumören. Höll på i 10 minuter kändes det som i alla fall, till slut dök min akutläkarkollega upp och erbjöd sig att ta en titt, och lyckades få in tuben. EKG, lab med hjärtmarkörer, CT för lungemboli etc, allt kom tillbaka utan positiva fynd. Höll henne sövd med Versed dropp, lade in henne på intensiven. Min enda slutsats är att hon hade akut övre luftvägsobstruktion ej relaterat till gårdagens besök, men det vet man ju först efterhand. Vid den här tiden på dygnet fanns ej anestesi tillgänlig för konsultation så jag är glad att min kollega stannade kvar och erbjöd sin hjälp, ibland behöver man en utomstående utan känslomässig inblanding i fallet. Tracheotomi som sista utväg hade inte varit en snygg lösning med tanke på hennes tidigare kirurgi och strålning.
Det är annars sällan jag har problem med intubationer men då det uppstår blir man ju alltid lagom adrenalinstinn. Det finns studier som jämför akutläkares resultat med anestesiologer, utan att finna någon signifikant skillnad. En av dessa gjordes på ST läkare i anestesi och akutläkare, den enda skillnaden var att det gick fortare med akutläkare då de redan var på plats. Backup var för övrigt alltid en akutläkarspecialist.
tisdag 4 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar