söndag 31 augusti 2008

Björnattack!

Ibland får jag frågan om vad man ser för typ av patienter i Alaska, björnattacker kanske..!
Faktum är att oavsett var jag arbetat så ser patienterna nästan likadana ut överallt... så har man jobbat på en akutmottagning ett antal år ser man det mesta efterhand..
Men härom veckan fick min kollega in en kvinna som blivit attackerad av en björn, antagligen en grizzly. Kvinnan var med en grupp kvinnor som kallar sig "Her wild song", dessa gör andliga och sprituella naturresor tillsammans. Den 61 åriga kvinnan var vaken i sitt tält på kvällen med pannlampa när björnen var i mattältet och letade mat. Den var förpackad i björnsäkra burkar och björnen drogs mot tältet med lampan och ryckte ut henne från tältet. Kvinnorna i lägret vaknade raskt och sprejade pepparspray på marken och och skramlade med kastruller och björnen lufsade bort.. Kvinnan fördes till vår akut utan livshotande skador, blev till slut inlaggd av vår enda plastikkirurg..
Detta presenterades i stadens tidning på webben och läsarna kunde skriva sina egna kommentarer, en kommentar blev snabbt censurerad men min kollega hann kopiera den medan den fortfarande var online:
"- I checked this group of women out online, it should be more like Lesbos in the woods. I am sure more than one woman got eaten that night..!"

http://www.newsminer.com/news/2008/aug/30/bear-mauling-survivor-recalls-attack-gate-arctic-p/
http://www.herwildsong.com/aday.html

lördag 30 augusti 2008

I sverige är ju inte patienterna så sjuka..

Ibland får jag höra att "ja men i sverige är inte folk så sjuka, akutläkare kanske behövs mer i USA, med alla skottskador och liknande.."
???
Sann historia:
En ung kvinna i 20 års ålderns söker en av Stockholms akutmottagningar.. Hon heter i detta fall Elin.. Elin har precis varit ute och ridit då hästen stegrar och kastar av henne på backen. Hon kan inte resa sig upp, har ont i höften, höger.
Elins mamma och pappa lyckas senare få in Elin i bilen och åker till akutmottagningen. Då Elin ej kan gå går hennes mamma in och registrerar Elin på akutmottagningen..
-Visst kan du registrara patienten men det är minst 8 timmars väntetid på ortopedjouren.. säger damen i luckan.
Brydd undrar Elins mamma om det är värt att vänta eller komma tillbaka imorgon? Elins pappa ringer nu mig och jag får en slags anamnes och status per telefon..! Det verkar som hon har ont i höften, kan ej gå på den, annars vaken. Jag säger att de på akuten vill säkert undersöka henne om föräldrarna på något sätt kan ta henne in på akuten...
Jodå, mamma envisas och Elin blir i alla fall undersökt av triagesjuksköterska:
-Ja, det var inte lätt att säga, men en röntgen är nog på sin plats, men det är ju 8 timmars väntetid...
Då inget mer uppenbarligen kommer att ske på kvällen beslutar familjen att återkomma dagen därpå. Då går det snabbare, efter endast 2 timmar hinner det se ortopedjouren och röntgen utförs.
- Ja, det verkar som det finns en liten fraktur på bäckenet, men hur detta behandlas kan vi inte besluta om just nu, ortopedöverläkaren är ej tillgänglig, troligen blir det beslut tidigast imorgon på röntgenronden..
Dag två på denna historia beslutar alltså familjen ånyo att åka hem med recept på smärtstillande och invänta morgondagens besked.
Dock får det ett telefonsamtal klockan 2:30 på natten:
- Hur mår Elin? Det är sjukhuset som ringer och rekommenderar att Elin tar en ambulans in till sjukhuset..! Väl där sättes nålar, och Elins blodtryck monitoreras under natten.
På morgonen får de träffa överläkaren, och efter CT bäcken konstateras en fraktur genom bäckenbenet nära sacroiliacaleden. Den bedöms vara stabil och operation krävs ej.
Elins pappa undrade varför de ville kolla blodtrycket hela tiden i sjukhuset, när inget kollat detta vid de första två besöken..
Jag antar att någon sett över dessa röntgenbilder och insett att patienten kan ha en instabil bäckenfraktur och ringt tillbaka patienten.
I detta fall gick det ju bra. Elins pappa var mycket nöjd med vården "när man väl kom in på sjuhuset..."
Frakturen var stabil. Men om den ej varit stabil..?
Man undrar hur traumasjukvården organiseras i Stockholm.. undrar vem som utbildats i ATLS..
Attityden att svenska patienter inte är så sjuka vill jag påstå är självbedragande, och gagnar ingen. Det spelar ju ingen roll för Elin om det flesta patienter inte har instabila frakturer, hon behöver likväl en adekvat bedömning och behandling. För en dag är frakturen instabil...
Så jag tycker vi ska överge föreställningen om att svenska patienter inte är så sjuka. Jag har arbetat på olika sjukhus både i Sverige, Norge och USA, och alla akutmottagningar har lite olika profil. Men sjuka patienter finns det alltid... och de bryr sig inte om ifall patienten innan var lätt eller svårt sjuk.

Vad krävs av en akutläkare?

En av mina lärare från mitt ST program i New York sumerade en dag vad som krävs av en akutläkare:
- Three things; you have to make good clinical decisions, you have to be nice to the patient, and you have to move the patients fast. But really, you only need 2 out of 3 to get by..!
Tänkvärt!

Huvudvärk..?!

Satt med min kollega igår på jobbet och hon berättade om ett fall för en månad sedan, kvinna som haft huvudvärk flera veckor, inga direkta neurologiska symtom annars, lite lätt yrsel och andra diffusa symtom. CT hade gjorts på annat sjukhus och min kollega beställde en MR som var negativ..Min kollega Dr Mandich beställde en MRA (angio) för att utreda ev vaskulära orsaker vid tredj akutbesöket, men även denna var negativ. Tror att LP också hade gjorts tidigare, negativ.
Dr Mandich's intryck av denna patient var att "something is wrong with this patient" och precis när hon skulle gå hem såg hon på skärmen att denna patient ånyo sökte akuten..
Hon sade till sina två kollegor som skulle se henne nu, att vara nogranna, för det är något fel med denna patient... En av mina kollegor föreslog en MRV. Bingo! Sinus Cavernousus trombosis!
Patienten flygs sedan till slut till Seattle (närmaste neurokirurg som accepterade transfer)....
När beställde du senast en MRV? Berätta om du har erfarenhet av denna diagnos!

fredag 29 augusti 2008

Det var en gång..

Läste precis en annan blogg "kandidaten", flög tillbaka i tiden..
1998 på våren satt jag i matsalen i Uppsala på Akademiska, hade precis avklarat vårens sista tentamen och skulle om några dagar begynna mitt första läkarvikariat i Kristiansund, Norge. Hade inte egentligen haft tid att reflektera över detta, hade fokuserat på studierna inför tentan..
Plötsligt drabbades jag av en mental kramp, panik!
-Jag kan ju ingenting, det kommer att gå åt pipan! Att dom kunde anställa mig..?!
Väl i Norge var det bara att anpassa sig. Addressen kommer jag ihåg där jag bodde.. Jappe Ippes vei.. exotic!
De vita bomullskläderna var mycket skönare än svenska motsvarigheterna..
spenderade åtta veckor på medicinavdelningen där, det gick trots allt bra... minns en gång en äldre dam som kom in på akutmottag, hade svårt att andas, nyligen diagnostiserad med astma men medicinerna hjälpte ej..jag gav inhalationsbehandling, men det pep fortfarande från lungorna..ringde "ass lege" som sade: - muligens lungeoedem?" jag gav morfin och vipps blev patienten bättre..! Sedan efter Furix blev patienten hypotensiv men den rådiga sykepleiern tippade huvudändan på sängen och rullade raskt upp till IVA medan jag såg på..minns ej om det var en hjärtinfarkt i slutändan..men jag håller med kandidaten, det är något speciellt med första läkarvicket... dop liksom..

Nollvisionen

Det är kul att jobba som akutläkare! Jag funderar ibland på vad det finns för sakliga argument för att ha akutläkare, och det finns flera. Men viktigast kanske ändå är att när man jobbar i ett system som delvis formats av akutläkare så flyter det på.. inte alla dagar of course, men ändå..
I somras fick jag ett infoblad från American College of Emergency Physicians: 40 år med akutläkare i USA, en liten historisk redogörelse, från enskilda individer till utbildningar, godkännande av specialitet, forskning, var akutläkare är idag.
Funderade på varför detta egentligen inte började i sverige?
Nollvisionen - en politisk signal för att främja trafiksäkerhet, ingen ska behöva dö i onödan, allt ses över, hastighetsgränser, vägavsnitt, bilars säkerhet, trafikonykterhet etc. Det känns svenskt - ett steg bättre liksom. Volvo - signum för säkerhet, det vet man ju..
Akutsjukvård.. Jag drar mig till minnes att sverige på sjuttiotalet hade en av världens mest inkompetenta ambulanskår, det räckte att vara taxichaufför, bårbilsförare eller liknande. Uppenbarligen hände någonting för nu har vi snart vidareutbildade sjuksystrar på de flesta ambulanser och liknande. Att göra rätt i inledningsskedet visar sig vara effektivt, löna sig, liksom självklart att det ska finnas kompetens i detta led. Bra framförallt för patienten.
Såg nyligen ett avsnitt av TV 3's serie "Sjukhuset" där Janne, ambulanssjuksyster, reponerade en ung flickas axel som var ur led INNAN man påbörjade transport till sjukhus, med mediciner och manipulation. Snyggt!
Men sedan kommer man till akuten.. hur är det befatt med läkarnas kompetens?
Jag berättar ofta för vänner och bekanta utanför vården att jag åkte till USA för att utbilda mig till akutläkare, något vi inte har i Sverige..
-Har vi inte? Vad har vi då?
Det flesta akutmottagningar bemannas av läkare som är nyutexaminerade eller påbörjat sin specialistutbildning, och de arbetar på akuten en begränsad tid. I USA har det lönat sig att använda läkare speciellt utbildade för akut omhändertagande och de arbetar fast på akuten..
De flesta tror på att visst, jag åkte till USA, men att vi skulle ha nybörjardoktorer på akuten utan speciell kompetens tror de jag fått om bakfoten..
Kanske borde allmänheten också få säga sitt.. vad vill de ha?
Det är uppenbart att den förändring som skett på den prehospitala kompetensen i sverige hittils inte har fått motsvarande genomslag på läkarsidan..
Gör ett tankeexperiment:
-Alla sjuksystrar som nyutexamineras bör arbeta första året på akutmottagning. Vi kan i princip basera verksamheten på dessa plus de som vidareutbildar sig bör också tillbringa viss tid på akuten så att verksamheten får tillräcklig bemanning. Att ha fast personal på akuten är inte optimalt, vi behöver de olika kompetensområdena representerade på akuten..
Så när din mamma kommer in med yrsel och hjärtklappning på akuten möts hon upp av en nyutexaminerad doktor OCH nybakad syster.. kanske undersköterskan i alla fall vet hur man kopplar upp ett EKG...
Eller pröva att åka till ett land som har en utbyggd akutläkarspecialitet och börja propagera för en återgång.. Good Luck!
Är akutläkaren då en superdoktor som behärskar alla typer av akuta åkommor? Detta är inte min poäng, tvärtom, en väl utbildad akutläkare måste också veta var gränserna för kompetens går. Men - systemet med att ha läkare roterande på akuten MOTVERKAR ackumulering av kompetens på akuten. Jag skulle vilja påstå att det inte är ett system annat än systematiskt roterande. En vana vi ärvt från den tiden hjärtinfarkter behandlades med morfin endast.. en tid då ambulansföraren endast var förare.. en tid då de inte fanns en nollvision..
Så varför började inte detta i Sverige? Jag vågar inte svara på det (just nu)..
Men jag kan konstatera det börjar röra på sig.. Sjukhus som startat akutläkarverksamhet i sverige växer i antal.. Swesem (Swedish Society of Emergency Medicine) har trätt fram och propagerat för Akutläkare som basspecialitet. Intresset för akutläkare bland yngre läkare verkar vara på frammarsch. Och kom ihåg - det är kul att jobba som akutläkare när det flyter på!

onsdag 27 augusti 2008

Om mig

Efter att ha avslutat läkarutbildningen i Uppsala åkte jag till Norge för turnustjänst. Jag hade varit i Kristiansund i Norge sista sommaren och vikarierat som turnuslege så det kändes helt rätt att dra till Norge när jag ändå skulle lämna Uppsala.
Under min tid som turnuslege ökade intresset för akutsjukvård, och när Södersjukhuset anonserade om akutläkarutbildning tog jag chansen.
Jag hade också tittat på utbildning som akutläkare i USA, främst via nätet, och när jag fick möjlighet till detta lämnade jag Stockholm och Södersjukhuset till förmån för North Shore University Hospital i New York. När specialistutbildningen avslutats blev jag erbjuden visum och jobb i Fairbanks, Alaska och det passade mig att fortsätta att arbeta i USA. Har nu varit 3 år i Fairbanks.
Hej allihopa!
Jag har under en längre tid funderat på hur jag bäst förmedlar mina erfarenheter inom akutsjukvård och utveckling av akutläkare som specialitet. Har börjat flera gånger med olika artiklar och kastat dom efter hand. Inser att det inte alltid är så lätt, men iden om en blogg föddes i somras.. dialog, det passar mig! Raka frågor, funderingar, erfarenheter...
Jag skall erkänna att jag inte läser bloggar i allmänhet så vad denna blir får vi se..

Läkarbrist?

Idag läser jag på SVT's hemsida att det råder "läkarbrist" i Sverige samtidigt som unga svenskar tvingas läsa läkarutbildningen utomlands på grund av platsbrist. Det förväntas bli ett underskott av läkare när förtiotalisterna pensionerar sig. Lösningen påstås vara öka antalet platser på landets läkarutbildningar.
Tyvärr har media dålig kunskap om denna verklighet. Att utbilda en läkare till färdig specialist tar minst 12 år. Läkarexamen är grundutbildning, i Sverige 5.5 år, sedan obligatorisk AT(allmäntjänstgöring) ca 1,5 år, därefter specialistutbildning i minst 5 år..
För ett antal år sedan kritiserades landets landsting för att inte erbjuda specialistutbildning nog för att täcka framtida behov.. och av och till har det funnits för få AT tjänster som också fungerat som flaskhals i detta system. Så det spelar liten roll om man ökar antalet utbildningsplatser på läkarprogrammen om man ej kan erbjuda dessa läkare AT och ST(specialisttjänst) i framtiden..
Det viktigaste poängen återstår dock, specialisttjänst. Om Landstingen ej kan erbjuda konkurrenskraftiga villkor och löner för specialister söker de sig anorstädes. Under senaste årtiondet har ca 10% av av sveriges läkare flyttat till Norge!
Också sjuksköterskor var det akut brist på ett tag.. trots att tiotusentals sjuksköterskor flytt vården för att arbeta inom andra yrken..
Så att öka Läkarutbildningens platser, inrätta AT och ST tjänster hjälper föga om man ej sedan kan erbjuda bra arbetsvillkor..
(Själv gjorde jag min specialistutbildning i New York och arbetar sedan 3 år i Fairbanks, Alaska)
Arbetsvillkor är också kopplat till lön och arbetsgivarens resurser.
Alltså, uppmaning till media! Sluta skriva om läkarbrist! Det är i själva verket en pengabrist! Med rätt lön och villkor får man den läkare och personal man behöver! Med felhantering av de gemensamma resurserna försvinner läkarna och övrig personal..
Med bra villkor kan vi också locka läkare från andra länder att komma till sverige, vi ingår trots allt i en stor gemensam arbetsmarknad kallad EU.. men detta framstod i SVT's reportage som en icke optimal lösning.. men det kanske bara är min tolkning..

Har du kommit ända hit? Välkommen i så fall till min blogg! Den ska i fortsättningen handla om akutsjukvård och akutläkare i större utsträckning..