onsdag 30 november 2011
Sture Blomberg i USA
Socialstyrelsen håller på att göra en översyn av specialistindelningen i Sverige. Den skulle vara klar till årsskiftet men har nu fördjupats och kanske blir klar någon gång nästa år. Med specialistindelning följer också hur vi utbildar läkare och vilka resurser som skall brukas, vem som skall vara ansvarig och vilken funktion specialistläkaren sedan skall fylla. I mitt tycke bör man utnyttja den erfarenhet som finns i de anglosaxiska ländera vad gäller utbildning och inte bara förlita sig på de som har utbildningserfarenhet ifrån Sverige eller Skandinavien. Denna artikel talar för sig själv och jag tror alla vi som har extensiv erfarenhet av utbildning från anglosaxiska länder kan vittna om dess träffsäkerhet.
tisdag 29 november 2011
Thailand
Internationell konferens i Thailand! Judith Tintinalli föreläser också, för er som inte känner till Tintinalli bifogar jag en länk till hennes lärobok liksom vassaste konkurrenten Rosen's...
I Thailand är Emergency Medicine en specialitet sedan 2004 och de har flera fullfjädrade utbildningsprogram. Ser ut som att Sverige kan lära av Thailändarna...!
Hittade en länk som beskriver ett utbyte mellan Rajavithi Hospital i Bangkok och UUMC i Utah, USA.
http://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:ZoRG1Ndy45QJ:www.intererrama.com/images/ER2012-Brochure.pdf+tintinalli+thailand+bangkok&hl=sv&gl=se&pid=bl&srcid=ADGEESjtklovP7cu17BQRJ_wFhZGzFf-ldnM2OU3ppi7Rbloo6F_GbmtoE-pOz9y47Sv78YJxlxGy0jfLJ1f_niDdF4YClxUgNo-ubmxhkEt6v3nFFblGhsd-up3uvTeUYjHqKVSgWeP&sig=AHIEtbQhqe9BQHqZ8RrLiOLeUem0WkOKZg
http://accessmedicine.com/resourceTOC.aspx?resourceID=40
http://www.rosensemergencymedicine.com/
http://utahhealthsciences.net/pageview.aspx?id=18399
I Thailand är Emergency Medicine en specialitet sedan 2004 och de har flera fullfjädrade utbildningsprogram. Ser ut som att Sverige kan lära av Thailändarna...!
Hittade en länk som beskriver ett utbyte mellan Rajavithi Hospital i Bangkok och UUMC i Utah, USA.
http://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:ZoRG1Ndy45QJ:www.intererrama.com/images/ER2012-Brochure.pdf+tintinalli+thailand+bangkok&hl=sv&gl=se&pid=bl&srcid=ADGEESjtklovP7cu17BQRJ_wFhZGzFf-ldnM2OU3ppi7Rbloo6F_GbmtoE-pOz9y47Sv78YJxlxGy0jfLJ1f_niDdF4YClxUgNo-ubmxhkEt6v3nFFblGhsd-up3uvTeUYjHqKVSgWeP&sig=AHIEtbQhqe9BQHqZ8RrLiOLeUem0WkOKZg
http://accessmedicine.com/resourceTOC.aspx?resourceID=40
http://www.rosensemergencymedicine.com/
http://utahhealthsciences.net/pageview.aspx?id=18399
Små sjukhus inte att förakta
Här en intressant artikel om fusioner av sjukhus. Det bestyrker min uppfattning att mindre eller medelstora sjukhus ofta är effektivare än stora.
http://www.sjukhuslakaren.se/2011/10/24/%E2%80%9Dfusioner-bast-for-den-administrativa-makten%E2%80%9D/
http://www.sjukhuslakaren.se/2011/10/24/%E2%80%9Dfusioner-bast-for-den-administrativa-makten%E2%80%9D/
torsdag 24 november 2011
Svensk Kirurgisk Förening
Svensk Kirurgisk Förening stödjer utvecklingen av Akutläkare som egen specialitet enligt dokumenten nedan. Deras resonemang kan appliceras på alla specialiteter.
Det kanske är värt att poänktera att akutläkare som specialitet inte ämnar ersätta någon annan specialitet utan en samverkan bör ske med befintliga specialiteter. Se citat ur Eusems core curriculum nedan:
"Emergency Medicine has long been established as a primary medical specialty in Australasia, Canada, Ireland, the United Kingdom and the United States but the title of the specialty can cause confusion when translated into one of the many other languages of Europe. It is thus sometimes seen to be synonymous with emergency medical care and within the province and expertise of almost all medical practitioners. However, the specialty of Emergency Medicine incorporates the resuscitation and management of all undifferentiated urgent and emergency cases until discharge or transfer to the care of another physician. Emergency Medicine is an inter-disciplinary specialty, one which is interdependent with all other clinical disciplines. It thus complements and does not seek to compete with other medical specialties."
http://www.svenskkirurgi.se/skf/v2/pdfdokument/131714473967ddrrvpaadtmkf8k50hy.pdf
http://www.svenskkirurgi.se/skf/v2/pdfdokument/1317144881h3bibqk2wrryp5pgdn5gv.pdf
Det kanske är värt att poänktera att akutläkare som specialitet inte ämnar ersätta någon annan specialitet utan en samverkan bör ske med befintliga specialiteter. Se citat ur Eusems core curriculum nedan:
"Emergency Medicine has long been established as a primary medical specialty in Australasia, Canada, Ireland, the United Kingdom and the United States but the title of the specialty can cause confusion when translated into one of the many other languages of Europe. It is thus sometimes seen to be synonymous with emergency medical care and within the province and expertise of almost all medical practitioners. However, the specialty of Emergency Medicine incorporates the resuscitation and management of all undifferentiated urgent and emergency cases until discharge or transfer to the care of another physician. Emergency Medicine is an inter-disciplinary specialty, one which is interdependent with all other clinical disciplines. It thus complements and does not seek to compete with other medical specialties."
http://www.svenskkirurgi.se/skf/v2/pdfdokument/131714473967ddrrvpaadtmkf8k50hy.pdf
http://www.svenskkirurgi.se/skf/v2/pdfdokument/1317144881h3bibqk2wrryp5pgdn5gv.pdf
söndag 20 november 2011
Vårdlotteriet
Ett bra reportage från SVT. Som jag nämde tidigare så är sjukvården uppbyggd kring diagnoser och det är lätt för människor utan klar diagnos att falla mellan stolarna.
Man får tacka för att läkarna i reportaget är så uppriktiga. Detta är naturligtvis ett universiellt problem och skiljer sig inte mellan Sverige eller USA.
Akutläkarna i USA argumenterar dock för patienterna på akuten och har inget direkt ansvar för platstillgång, sjuksköterskor på avdelningen eller vilken patient som lönar sig. Det är en resurs för patienterna. Akutläkarna har också inläggningsrätt och mottagnade specialist är skyldig att disponera patienten dvs lägga in på sin avdelning, hitta en annan avdelning på sitt eget eller annat sjukhus eller skicka hem patienten.
Som akutläkare klär vi därför skott för patienten som ingen vill ha. Detta kan vara slitsamt som akutläkare, att få möta den frustration som finns bland konsulterna. Det är dock ofta så att vi har rätt och det medför på sikt respekt.
Det är intressant att se att KS som ofta slår sig för bröstet och hävdar sig ha en högspecialiserad vård brister inom akutsjukvård. Att en specialistläkare på akuten ska behöva ägna tid och energi att hitta vårdplatser iställt för att syssla med patientarbete visar på dålig organisation och resurshantering. Här vore en platskoordinator på sin plats. Lean i all ära men man behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Här har man allt att lära från länder som haft akutläkare i årtionden.
Som jag nämt tidigare så är baksidan med den högspecialiserade vården alla patienter man hävdar att man inte kan ta hand om. Samtidigt som man bygger upp kompetens reser man murar mot patienten som helhet. Här har mindre och medelstora sjukhus ofta en klart bättre vård att erbjuda då dessa läkare är vana att arbeta med bred kompetens.
Akutläkare som specialitet vill värna om alla patienter oavsett tid på dygnet, ålder, kön, betalningsförmåga eller nationalitet. Därför är jag övertygad om att socialstyrelsen kommer att erkänna akutsjukvård som en egen specialitet. Så varför vänta på det?
Sist, de som klagar på de amerikanska systemet med dess ekonomiska intressen. Är det så mycket bättre i Sverige? Snarare tror jag att problemet i Sverige är annorlunda - vi är inte medvetna om att vår vård styrs även här av ekonomiska förutsättningar.
http://svtplay.se/v/2607736/dokument_inifran/vardlotteriet
Man får tacka för att läkarna i reportaget är så uppriktiga. Detta är naturligtvis ett universiellt problem och skiljer sig inte mellan Sverige eller USA.
Akutläkarna i USA argumenterar dock för patienterna på akuten och har inget direkt ansvar för platstillgång, sjuksköterskor på avdelningen eller vilken patient som lönar sig. Det är en resurs för patienterna. Akutläkarna har också inläggningsrätt och mottagnade specialist är skyldig att disponera patienten dvs lägga in på sin avdelning, hitta en annan avdelning på sitt eget eller annat sjukhus eller skicka hem patienten.
Som akutläkare klär vi därför skott för patienten som ingen vill ha. Detta kan vara slitsamt som akutläkare, att få möta den frustration som finns bland konsulterna. Det är dock ofta så att vi har rätt och det medför på sikt respekt.
Det är intressant att se att KS som ofta slår sig för bröstet och hävdar sig ha en högspecialiserad vård brister inom akutsjukvård. Att en specialistläkare på akuten ska behöva ägna tid och energi att hitta vårdplatser iställt för att syssla med patientarbete visar på dålig organisation och resurshantering. Här vore en platskoordinator på sin plats. Lean i all ära men man behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Här har man allt att lära från länder som haft akutläkare i årtionden.
Som jag nämt tidigare så är baksidan med den högspecialiserade vården alla patienter man hävdar att man inte kan ta hand om. Samtidigt som man bygger upp kompetens reser man murar mot patienten som helhet. Här har mindre och medelstora sjukhus ofta en klart bättre vård att erbjuda då dessa läkare är vana att arbeta med bred kompetens.
Akutläkare som specialitet vill värna om alla patienter oavsett tid på dygnet, ålder, kön, betalningsförmåga eller nationalitet. Därför är jag övertygad om att socialstyrelsen kommer att erkänna akutsjukvård som en egen specialitet. Så varför vänta på det?
Sist, de som klagar på de amerikanska systemet med dess ekonomiska intressen. Är det så mycket bättre i Sverige? Snarare tror jag att problemet i Sverige är annorlunda - vi är inte medvetna om att vår vård styrs även här av ekonomiska förutsättningar.
http://svtplay.se/v/2607736/dokument_inifran/vardlotteriet
lördag 19 november 2011
Krisen i Lund
Intet ont som inte har något gott med sig brukade min mormor säga. Hon var hemma den kvällen då hon fick bröstsmärtor och ville inte åka in till akuten den kvällen trots uppmaningar av anhöriga. Hon hade en hjärtinfarkt och dog en vecka senare. På den tiden var behandlingen morfin och ASA, samt vila.
Mycket har hänt sedan dess vad gäller ACS behandling och hade detta varit idag hade hon säkert fått ett par stentar och ökad livslängd.
Men till saken, det är besparingstider i Lund och Malmö och akutläkarna är under luppen. Det verkar som politikerna ska ha akutsjukvård fortsatt både i Lund och Malmö, det blir nog ett ramaskri annars. Tur att befolkningen fortsatt har viss makt.
Hur ska man då bemanna, är det värt att ha akutläkare? Det beror på vad man menar med akutläkare...
En läkare på akuten är ingen akutläkare. Endast med bred och fullvärdig kompetens gör det någon ekonomisk skillnad att ha akutläkare. Varför? Jo då är man inte beroende av annan kompetens.
Vi vänder på steken. Sjukhuset måste producera vård. Denna halvakuta och planerade vård produceras av alla andra specialister (mottagningar, avdelningsarbete, operationer, skopier, arbets EKG etc). Ju mer dessa kan verka desto mindre köer och patienterna får adekvat vård av rätt specialist. Det som grusar maskineriet är akutmottagningen. Dessa läkare har hittils varit tvungna att gå ifrån produktionen till akuten. De gör så gott de kan där, sorterar patienter efter deras kompetens, men den ökade mängden patienter på akuten dränerar normal verksamhet. Detta eftersom dessa läkare tar ut jourkomp som gör att de "måste" vara lediga. Alltså, ju mer patienter som kommer till akuten desto större hot är det mot den planerade vården då mer arbetstimmar går åt till akutsjukvården. Beslutsfattare vill gärna se det enkelt; kan vi minska akutmottagningens besök med remisser, sjukvårdsupplysning, avgifter etc så kan vi återgå till som det var förr.
However, det är inte som förr. Vår vård är mer avancerad idag och mycket mer kan göras för patienter i ett akut skede. Diagnostik och behandling för en rad sjukdomar är förbättrad och alla är överens om att ju tidigare man fångar in dessa akuta tillstånd desto bättre för samhället och framför allt patienten. Studier har visat att patienter som kommer till akutmottagningen gör det av rätt orsak och vi kan behandla enligt moderna metoder.
Problemet är alltså inte ökat antal patienter till akutmottagningarna utan organisationen som minskar övrig produktion då akutens belastning ökar.
Lösningen heter akutläkare. Med akutläkare frigör man övriga kliniker att fokusera på vad de kan bäst. Ingen kan ersätta dom. Med akutläkarnas bredd kan man få viss ekonomisk vinst i att slå ihop akutmottagningar. Akutmottagningen för medicin, kirurgi, ortopedi kan slås ihop med barn, gyn, öron, ögon, ja vad som helst. Framför allt kväll, helg och natt sparar man då in personal och logistik då man kan dimensionera personal utifrån TOTALA antalet patienter. Dessutom kan man skicka hem de flesta specialister som annars har jour. De kan vara beredskap i hemmet eller banta sin jour, eller slå ihop den med andra kliniker.
Anestesin kan minska sin jourtäckning då akutläkarna tar hand om akutens patienter, samma för alla andra specialister.
Det är alltså en enorm besparingspotential om akutläkarna sköter akuten, dvs andra läkare behövs i mindre utsträckning.
Detta förutsätter dock att akutläkarna är beredda att axla det ansvaret, dvs att dom har fullvärdig kompetens.
Jouravtalet är dyrt för samhället. Samtidigt blir resultatet av denna förändring att läkare kommer att arbeta fler timmar för mindre total ersättning. Det är min tro att detta är anledningen till att alla ologiska argument mot akutläkare uppkommer.
Det är en bättre lösning att omförhandla jouravtal och betala övriga specialister mer för daglig verksamhet och mindre för jourverksamhet. Då kommer akutläkarna som en välsignelse.
Således är detta ett tillfälle att fullt ut ta steget mot en akutläkarorganisation och samtidigt spara pengar, öka produktionen av planerad vård samt göra akutmottagningen säkrare och mer tillgänlig för allmänheten.
Mycket har hänt sedan dess vad gäller ACS behandling och hade detta varit idag hade hon säkert fått ett par stentar och ökad livslängd.
Men till saken, det är besparingstider i Lund och Malmö och akutläkarna är under luppen. Det verkar som politikerna ska ha akutsjukvård fortsatt både i Lund och Malmö, det blir nog ett ramaskri annars. Tur att befolkningen fortsatt har viss makt.
Hur ska man då bemanna, är det värt att ha akutläkare? Det beror på vad man menar med akutläkare...
En läkare på akuten är ingen akutläkare. Endast med bred och fullvärdig kompetens gör det någon ekonomisk skillnad att ha akutläkare. Varför? Jo då är man inte beroende av annan kompetens.
Vi vänder på steken. Sjukhuset måste producera vård. Denna halvakuta och planerade vård produceras av alla andra specialister (mottagningar, avdelningsarbete, operationer, skopier, arbets EKG etc). Ju mer dessa kan verka desto mindre köer och patienterna får adekvat vård av rätt specialist. Det som grusar maskineriet är akutmottagningen. Dessa läkare har hittils varit tvungna att gå ifrån produktionen till akuten. De gör så gott de kan där, sorterar patienter efter deras kompetens, men den ökade mängden patienter på akuten dränerar normal verksamhet. Detta eftersom dessa läkare tar ut jourkomp som gör att de "måste" vara lediga. Alltså, ju mer patienter som kommer till akuten desto större hot är det mot den planerade vården då mer arbetstimmar går åt till akutsjukvården. Beslutsfattare vill gärna se det enkelt; kan vi minska akutmottagningens besök med remisser, sjukvårdsupplysning, avgifter etc så kan vi återgå till som det var förr.
However, det är inte som förr. Vår vård är mer avancerad idag och mycket mer kan göras för patienter i ett akut skede. Diagnostik och behandling för en rad sjukdomar är förbättrad och alla är överens om att ju tidigare man fångar in dessa akuta tillstånd desto bättre för samhället och framför allt patienten. Studier har visat att patienter som kommer till akutmottagningen gör det av rätt orsak och vi kan behandla enligt moderna metoder.
Problemet är alltså inte ökat antal patienter till akutmottagningarna utan organisationen som minskar övrig produktion då akutens belastning ökar.
Lösningen heter akutläkare. Med akutläkare frigör man övriga kliniker att fokusera på vad de kan bäst. Ingen kan ersätta dom. Med akutläkarnas bredd kan man få viss ekonomisk vinst i att slå ihop akutmottagningar. Akutmottagningen för medicin, kirurgi, ortopedi kan slås ihop med barn, gyn, öron, ögon, ja vad som helst. Framför allt kväll, helg och natt sparar man då in personal och logistik då man kan dimensionera personal utifrån TOTALA antalet patienter. Dessutom kan man skicka hem de flesta specialister som annars har jour. De kan vara beredskap i hemmet eller banta sin jour, eller slå ihop den med andra kliniker.
Anestesin kan minska sin jourtäckning då akutläkarna tar hand om akutens patienter, samma för alla andra specialister.
Det är alltså en enorm besparingspotential om akutläkarna sköter akuten, dvs andra läkare behövs i mindre utsträckning.
Detta förutsätter dock att akutläkarna är beredda att axla det ansvaret, dvs att dom har fullvärdig kompetens.
Jouravtalet är dyrt för samhället. Samtidigt blir resultatet av denna förändring att läkare kommer att arbeta fler timmar för mindre total ersättning. Det är min tro att detta är anledningen till att alla ologiska argument mot akutläkare uppkommer.
Det är en bättre lösning att omförhandla jouravtal och betala övriga specialister mer för daglig verksamhet och mindre för jourverksamhet. Då kommer akutläkarna som en välsignelse.
Således är detta ett tillfälle att fullt ut ta steget mot en akutläkarorganisation och samtidigt spara pengar, öka produktionen av planerad vård samt göra akutmottagningen säkrare och mer tillgänlig för allmänheten.
fredag 18 november 2011
Crowding
Crowding är ett begrepp som betyder att patienter som bedöms behöva inläggning till sjukhuset "fastnar" på akutmottagningen främst pga av platsbrist. Man måste förstå att detta är ett systemfel som ej beror på akutmottagningen eller "patienter som inte borde vara där" utan att avdelningarna har dålig eller obefintlig planering för att skriva ut patienter i tid så att de kan ta emot patienter från akuten. ACEP har skrivit ett handlingsdokument om Crowding som ligger under Favoriter här på bloggen. Jag lägger upp ett klipp av detta nedan som är intressant i dessa dagar då chefer i Lund försöker manövrera akutsjukvården:
"Much of the research about “unnecessary” visits was published in the 1980s and early 1990s and consisted of retrospective reviews of the final diagnoses of emergency patients, not their symptoms. Once the diagnoses were known, researchers concluded the visits did not constitute emergencies and were unnecessary. Based on this research, there was a growing sense that many emergency patients were seeking emergency care frivolously, giving rise to attempts to restrict visits, increase co-pays, institute phone screening prior to visit, and other interventions.
However, many people experience the symptoms of a medical emergency, but after a medical examination and diagnostic testing, it is determined they do not have medical emergencies. These visits should not be classified as unnecessary. Just as a “spot” on the lung might mean nothing or indicate a malignancy, a child with a fever might have a simple cold or severe sepsis or meningitis. A “simple sore throat” might be viral or represent impending airway obstruction from epiglottitis; what the patient experiences is the same: a sore throat.
During the 1990s, ACEP began to advocate for a national “prudent layperson standard,” which bases health care coverage on a patient’s symptoms, not his or her final diagnosis, since the general public should not be expected to self-diagnose their medical conditions. In a study by Franaszek,1 patients were asked at triage to assess whether their problem was critical, urgent, or routine. Of the patients whom the physician determined to be critical, 25% believed their problem was routine. Other studies have shown that barriers to care (phone screening, increasing co-pays, etc.) affect those with real emergencies as much as those with minor problems.
The critical question to ask regarding “unnecessary” visits is: “Do nonemergent patients interfere with the care of urgent patients?” Recent studies closely examined the effect of nonemergent patients on the care of critically ill patients and concluded the impact essentially is nonexistent."
"Much of the research about “unnecessary” visits was published in the 1980s and early 1990s and consisted of retrospective reviews of the final diagnoses of emergency patients, not their symptoms. Once the diagnoses were known, researchers concluded the visits did not constitute emergencies and were unnecessary. Based on this research, there was a growing sense that many emergency patients were seeking emergency care frivolously, giving rise to attempts to restrict visits, increase co-pays, institute phone screening prior to visit, and other interventions.
However, many people experience the symptoms of a medical emergency, but after a medical examination and diagnostic testing, it is determined they do not have medical emergencies. These visits should not be classified as unnecessary. Just as a “spot” on the lung might mean nothing or indicate a malignancy, a child with a fever might have a simple cold or severe sepsis or meningitis. A “simple sore throat” might be viral or represent impending airway obstruction from epiglottitis; what the patient experiences is the same: a sore throat.
During the 1990s, ACEP began to advocate for a national “prudent layperson standard,” which bases health care coverage on a patient’s symptoms, not his or her final diagnosis, since the general public should not be expected to self-diagnose their medical conditions. In a study by Franaszek,1 patients were asked at triage to assess whether their problem was critical, urgent, or routine. Of the patients whom the physician determined to be critical, 25% believed their problem was routine. Other studies have shown that barriers to care (phone screening, increasing co-pays, etc.) affect those with real emergencies as much as those with minor problems.
The critical question to ask regarding “unnecessary” visits is: “Do nonemergent patients interfere with the care of urgent patients?” Recent studies closely examined the effect of nonemergent patients on the care of critically ill patients and concluded the impact essentially is nonexistent."
Chat
Efter att ha läst denna chat tycker jag mig ha hittat ytterligare en som tror att remisstvång kan vara av nytta för en patient som dog pga allvarlig sjukdom.
Igen, och det tål tydligen att upprepas, det är efter läkarbedömning och utredning som man har en chans att hitta akut sjuka patienter. Ett extra steg i hanteringen av akut sjuka drabbar naturligtvis de med akut sjukdom värst. Detta är tydligen svårt att förstå. Bifogar chatten nedan.
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1576346/1630-Chatta-med-akutchefen.html
Igen, och det tål tydligen att upprepas, det är efter läkarbedömning och utredning som man har en chans att hitta akut sjuka patienter. Ett extra steg i hanteringen av akut sjuka drabbar naturligtvis de med akut sjukdom värst. Detta är tydligen svårt att förstå. Bifogar chatten nedan.
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1576346/1630-Chatta-med-akutchefen.html
Remisstvång
Det finns som jag nämnt tidigare en tro att fel sorts patienter kommer till akutmottagningen. I själva verket är det tack vare att patienter söker sig till akutmottagningarna som vi kan behandla akuta åkommor. Utan deras förnuft skulle vi stå handfallna. Olika försök att minimera besök till akutmottagning drabbar alltid de med akut sjukdom. De friskare kommer som sagt fortsatt att vara friska.
Problemet är att vi inte behandlar patienterna som en grupp.
I denna grupp av patienter kan du omöjligt veta på förhand vem som har mer akuta besvär än andra. Först efter undersökning och bedömning av läkare kan man eventuellt fria patienten från akuta tillstånd.
Gång på gång försöker olika förståsigpåare att skära och kapa i denna grupp, vilket till slut leder till allvarliga konsekvenser för patienterna.
Jag vill mynta begreppet diagnosvård. Patienter med en diagnos har kanske också en specialitet som tar hand om denna grupp och behandlingsplaner, organisationer och finansiering. De har genom årtionden propagerat för sin rätt till vård vilket också är rimligt.
Akut sjuka är en stor grupp i samhället som inte på förhand har en diagnos. De har tills dags dato ingen egen läkarspecialitet som företräder deras intressen. Detta är ett problem inte bara nationellt utan också i världen, även om det nu börjar uppmärksammas.
I stället för att anpassa patienterna efter läkarnas kompetens bör vi införa akutläkare som har kompetens att hantera denna grupp. De har lika rätt till god och förutsägbar vård som de med diagnos. Akutläkare är de som måste stå upp i samhället för denna grupp av patienter. Vi nekar ingen tillträde till akutmottagningen därför vi är kompetenta nog att förstå riskerna med det.
Dock kan, som artikeln nedan berör, visssa besparingar göras. Genom att ha en akutläkare på natten med bred kompetens kan denne ersätta flera andra jourlinjer då antalet patienter är förhållandevis få.
Ju mindre övriga specialister är på akuten desto mindre jourkomp genererar de och kan därigenom se fler patienter på öppenvårdsmottagningar. På så sätt producerar man mer vård till en mindre kostnad samt lättar på trycket till akuten, som också blir säkrare.
It is a win win situation.
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1576533/Remisstvang-kan-inforas-pa-akuten.html
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1576256/Sus-spar-450-miljoner.html
Problemet är att vi inte behandlar patienterna som en grupp.
I denna grupp av patienter kan du omöjligt veta på förhand vem som har mer akuta besvär än andra. Först efter undersökning och bedömning av läkare kan man eventuellt fria patienten från akuta tillstånd.
Gång på gång försöker olika förståsigpåare att skära och kapa i denna grupp, vilket till slut leder till allvarliga konsekvenser för patienterna.
Jag vill mynta begreppet diagnosvård. Patienter med en diagnos har kanske också en specialitet som tar hand om denna grupp och behandlingsplaner, organisationer och finansiering. De har genom årtionden propagerat för sin rätt till vård vilket också är rimligt.
Akut sjuka är en stor grupp i samhället som inte på förhand har en diagnos. De har tills dags dato ingen egen läkarspecialitet som företräder deras intressen. Detta är ett problem inte bara nationellt utan också i världen, även om det nu börjar uppmärksammas.
I stället för att anpassa patienterna efter läkarnas kompetens bör vi införa akutläkare som har kompetens att hantera denna grupp. De har lika rätt till god och förutsägbar vård som de med diagnos. Akutläkare är de som måste stå upp i samhället för denna grupp av patienter. Vi nekar ingen tillträde till akutmottagningen därför vi är kompetenta nog att förstå riskerna med det.
Dock kan, som artikeln nedan berör, visssa besparingar göras. Genom att ha en akutläkare på natten med bred kompetens kan denne ersätta flera andra jourlinjer då antalet patienter är förhållandevis få.
Ju mindre övriga specialister är på akuten desto mindre jourkomp genererar de och kan därigenom se fler patienter på öppenvårdsmottagningar. På så sätt producerar man mer vård till en mindre kostnad samt lättar på trycket till akuten, som också blir säkrare.
It is a win win situation.
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1576533/Remisstvang-kan-inforas-pa-akuten.html
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1576256/Sus-spar-450-miljoner.html
Lund följetong
Det verkar som kristider råder i Lund!
Jag försöker hålla er uppdaterade!
http://svtplay.se/v/2605630/akutlakare_kommenterar
Jag försöker hålla er uppdaterade!
http://svtplay.se/v/2605630/akutlakare_kommenterar
Blicken
Det finns något visst i blicken på de som arbetat som akutläkare utomlands. Jag träffar en och annan som vart ett år i Australien eller Nya Zeeland, USA eller liknande. Dels en enorm energi och glädje, att verka som akutläkare, att bemästra svåra situationer, att veta att du har yttersta ansvaret och kompetensen om det krisar. Att kunna leva med en grad av osäkerhet, det är som de har gått igenom någonting. Samtidigt en frustration över hur det ser ut i Sverige, att inte få kunna verka som akutläkare, att inte äga luftvägar och sövningar, eller bredden i verksamheten. Att ha fått utbildning på akuten.
För mig är det en känsla som jag lätt kan associera till, jag lämnade Sverige med viss besvikelse och har sista 9 åren ägnat mig åt det jag vill.
Jag har naturligtvis av och till sökt öppningar för att komma tillbaka in i svensk akutsjukvård och mötts av allehanda okunskap och tveksamma projektplaner. Dessa människor som försöker uppfinna hjulet på nytt här i Sverige har jag naturligtvis respekt för, det kämpar på och vill förbättra. Samtidigt infinner sig en viss sorg över att många inte vet vad de håller på med eller vart de är på väg. Framför allt saknar jag blicken. När man träffar en kollega som vet vad det handlar om, vilken kompetens som krävs, vad som efterfrågas. Man kan byta några ord om vart man jobbat, hur länge och sedan vet jag direkt var i utvecklingen denna person befinner sig.
På jobbet i Fairbanks har jag det så klart varje dag, numera njuter jag av det till fullo. Det är en extra dimension som jag inte ens tror mina amerikanska kollegor förstår. Någon frågar ibland vad jag gör på mina besök till Sverige och jag säger att jag informerar och besöker sjukhus, orienterar mig.
- So they don't have ED docs in Sweden? They don't have emergency's or what? You gotta be kidding me! Well how does it work over there? Interns and residents? What do they know? Dude that's scary man... Why you wanna go there?
Många av mina amerikanska kollegor har ingen aning om akutläkarnas relativt unga historia.
För dom är akutläkare en självklarhet. Även för andra specialister och jag behöver aldrig förklara min kompetens eller vad jag gör.
I Fairbanks har jag också startat en innebandyklubb. Vi hankar oss fram och har nyligen köpt en sarg. Nivån är naturligtvis långt ifrån svensk, men man måste börja någonstans och efter 4 år har vi nu två spelare i amerikanska damlandslaget och tre av herrarna har varit på träningsläger med herrarnas landslag. I USA heter det "floorball". Detta är naturligtvis en liten sport i USA, även om den växer. En av spelarna skrev på facebook:
-Best thing about going to a floorball tournament? You don't have to explain all the time what floorball is!
Jag förstår dom också.
För mig är det en känsla som jag lätt kan associera till, jag lämnade Sverige med viss besvikelse och har sista 9 åren ägnat mig åt det jag vill.
Jag har naturligtvis av och till sökt öppningar för att komma tillbaka in i svensk akutsjukvård och mötts av allehanda okunskap och tveksamma projektplaner. Dessa människor som försöker uppfinna hjulet på nytt här i Sverige har jag naturligtvis respekt för, det kämpar på och vill förbättra. Samtidigt infinner sig en viss sorg över att många inte vet vad de håller på med eller vart de är på väg. Framför allt saknar jag blicken. När man träffar en kollega som vet vad det handlar om, vilken kompetens som krävs, vad som efterfrågas. Man kan byta några ord om vart man jobbat, hur länge och sedan vet jag direkt var i utvecklingen denna person befinner sig.
På jobbet i Fairbanks har jag det så klart varje dag, numera njuter jag av det till fullo. Det är en extra dimension som jag inte ens tror mina amerikanska kollegor förstår. Någon frågar ibland vad jag gör på mina besök till Sverige och jag säger att jag informerar och besöker sjukhus, orienterar mig.
- So they don't have ED docs in Sweden? They don't have emergency's or what? You gotta be kidding me! Well how does it work over there? Interns and residents? What do they know? Dude that's scary man... Why you wanna go there?
Många av mina amerikanska kollegor har ingen aning om akutläkarnas relativt unga historia.
För dom är akutläkare en självklarhet. Även för andra specialister och jag behöver aldrig förklara min kompetens eller vad jag gör.
I Fairbanks har jag också startat en innebandyklubb. Vi hankar oss fram och har nyligen köpt en sarg. Nivån är naturligtvis långt ifrån svensk, men man måste börja någonstans och efter 4 år har vi nu två spelare i amerikanska damlandslaget och tre av herrarna har varit på träningsläger med herrarnas landslag. I USA heter det "floorball". Detta är naturligtvis en liten sport i USA, även om den växer. En av spelarna skrev på facebook:
-Best thing about going to a floorball tournament? You don't have to explain all the time what floorball is!
Jag förstår dom också.
onsdag 16 november 2011
Lund och Malmö
Såg ett kort inslag igår på nyheterna att man ska spara pengar i skånes och framför allt i Lund och Malmö. Akutsjukvården och akutläkare skall också ses över.
I USA har akutläkare en stark ställning bl a ekonomiska skäl. Kväll, helg och natt kan sjukhuset bibehålla en god kompetens till en betydligt mindre kostnad jämfört med om alla specialiteter skulle tvingas vara på huset. Eftersom utbildade akutläkare arbetar effektivare är de naturligtvis förstahandsval även dagtid.
Frågan är dock hur svenska politiker resonerar. I inslaget sades det att man funderar på att stänga en akutmottagning delar av dygnet. Hur man nu kan kalla sig akutmottagning och inte alltid ha öppet är för mig "beyond comprehension". Men svenska patienter får tydligen den vård de förtjänar enlig lokalpolitikerna...
Nedan en debattartikel från dagens medicin.
http://www.dagensmedicin.se/debatt/mer-fakta-behovs-om-effekterna-av-selektiva-tidsmal-pa-akuten/
I USA har akutläkare en stark ställning bl a ekonomiska skäl. Kväll, helg och natt kan sjukhuset bibehålla en god kompetens till en betydligt mindre kostnad jämfört med om alla specialiteter skulle tvingas vara på huset. Eftersom utbildade akutläkare arbetar effektivare är de naturligtvis förstahandsval även dagtid.
Frågan är dock hur svenska politiker resonerar. I inslaget sades det att man funderar på att stänga en akutmottagning delar av dygnet. Hur man nu kan kalla sig akutmottagning och inte alltid ha öppet är för mig "beyond comprehension". Men svenska patienter får tydligen den vård de förtjänar enlig lokalpolitikerna...
Nedan en debattartikel från dagens medicin.
http://www.dagensmedicin.se/debatt/mer-fakta-behovs-om-effekterna-av-selektiva-tidsmal-pa-akuten/
torsdag 10 november 2011
DN CT fördröjning
Utan att veta mer om fallet ska jag inte uttala mig.
Men generellt är väntetider av denna art farliga. Det är ofta en kombination av faktorer som påverkar förlopp med denna typ av utgång.
Mannen hade haft migrän tidigare. Min fundering är om detta tyvärr verkat negativt för denna handläggning om man trott att detta var fallet även nu.
Det finns tyvärr en myt om att de flesta som kommer till akutmottagningen inte behöver akutsjukvårdens resurser. Det är fel, se Backmans studie under Favoriter (det finns många studier med samma resultat). Under årtionden har denna myt lyckats smitta av sig inom läkarkåren och vi har bl a därför inte prioriterat akutsjukvården. Gång på gång läser vi om liknande händelser där människor har akuta problem som får allvarliga följder.
Vi måste odla en ny syn där vi sätter de akut sjuka patienterna främst. Vårt uppdrag ta reda på vem som är akut sjuk, även med subtila symtom. Att patienter befinns i efterhand ej ha en akut åkomma är en naturlig följd. Skulle 100% av alla patienter komma till akutmottagningen med konstaterade akuta problem skulle en alltför stor andel patienter vara hemma med akut sjukdom.
Vanligen läggs ca 30% av patienterna in till sjukhuset medan 70% kan följas polikliniskt. Dessa siffror är universella.
Väntetider har jag berört tidigare. Man kan luras att tro att om väntetiderna är långa kanske det är "självsorterande" och de med mindre akuta besvär går hem och söker annan vård senare. Studier visar dock att så ej är fallet, det är lika vanligt att patienter med hjärtinfarkt går hem som de med snuva.
Akut sjukdom är en folkhälsoutmaning. Den bör behandlas utifrån de studier som finns. Så har ej varit fallet till dags dato. Detta menar jag är ett systemfel som tyvärr drabbar både patienter och vårdpersonal. Arbetsgivare och beställare som inte tar akutmottagningens organisation och kompetens på allvar bör tänka om.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/33-aring-avled-efter-fordrojd-hjarnrontgen
Men generellt är väntetider av denna art farliga. Det är ofta en kombination av faktorer som påverkar förlopp med denna typ av utgång.
Mannen hade haft migrän tidigare. Min fundering är om detta tyvärr verkat negativt för denna handläggning om man trott att detta var fallet även nu.
Det finns tyvärr en myt om att de flesta som kommer till akutmottagningen inte behöver akutsjukvårdens resurser. Det är fel, se Backmans studie under Favoriter (det finns många studier med samma resultat). Under årtionden har denna myt lyckats smitta av sig inom läkarkåren och vi har bl a därför inte prioriterat akutsjukvården. Gång på gång läser vi om liknande händelser där människor har akuta problem som får allvarliga följder.
Vi måste odla en ny syn där vi sätter de akut sjuka patienterna främst. Vårt uppdrag ta reda på vem som är akut sjuk, även med subtila symtom. Att patienter befinns i efterhand ej ha en akut åkomma är en naturlig följd. Skulle 100% av alla patienter komma till akutmottagningen med konstaterade akuta problem skulle en alltför stor andel patienter vara hemma med akut sjukdom.
Vanligen läggs ca 30% av patienterna in till sjukhuset medan 70% kan följas polikliniskt. Dessa siffror är universella.
Väntetider har jag berört tidigare. Man kan luras att tro att om väntetiderna är långa kanske det är "självsorterande" och de med mindre akuta besvär går hem och söker annan vård senare. Studier visar dock att så ej är fallet, det är lika vanligt att patienter med hjärtinfarkt går hem som de med snuva.
Akut sjukdom är en folkhälsoutmaning. Den bör behandlas utifrån de studier som finns. Så har ej varit fallet till dags dato. Detta menar jag är ett systemfel som tyvärr drabbar både patienter och vårdpersonal. Arbetsgivare och beställare som inte tar akutmottagningens organisation och kompetens på allvar bör tänka om.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/33-aring-avled-efter-fordrojd-hjarnrontgen
måndag 7 november 2011
söndag 6 november 2011
Groucho Marx
Det finns andra sätt att få en plats på specialistutbildning i USA. Har man kontakter eller pengar kan ett program vika en plats åt dig utanför "matchen". Vi fick i runda slängar 100 000 USD per år i federalt bidrag per student till vårt residency program, alltså en utbildning kostar totalt ca 300 000 USD. (En del av detta går till lön åt studenterna men en hel del går till kliniken och sponsrar handledning, utbildning etc).
Min lön under specialistutbildning var ca 45 000 USD per år, så ca hälften gick till kliniken.
Om en ST läkare tjänar ca 40.000 SEK inklusive jourkomp per månad så utbetalas med sociala avgifter ungefär samma belopp, ca 95.000 USD från sjukhuset i Sverige.
Man kan alltså fastslå att utbildningskostnaden för Sverige och USA är jämförbar.
Hur ska man nu göra om man är ett mellanstort sjukhus i Sverige fast beslutet att införa ett akutläkarsystem?
Ja, man kan pröva att utbilda akutläkare själva. Med minimal handledning och vägledning kan man anställa ett antal ST läkare och dubbelspecialisera dom enligt nuvarande modell, det tar i bästa fall 7-8 år, i praktiken 10-15 år då folk kommer och går, är barnlediga etc. Utbildningen kommer mestadels inte vara i ett akutläkarsystem. Låt oss säga 10 läkare under 8 år, det blir 7.6 miljoner USD. I bästa fall får man då behålla dessa läkare och därefter etablera en mer permanent verksamhet.
Om sjukhuset emellertid sluter avtal med ett antal sjukhus i USA om akutläkarutbildning låter sig detta göras på 3 år för en kostnad av 3 miljoner USD. (3 års utbildning för 10 läkare). Ett sjukhus kan alltså för i stort sett 40% av kostnaden utbilda 10 läkare på mindre än halva tiden. I kontraktet kan man skriva in att man åtar sig 4-5 års tjänstgöring därefter och man får då en omdelbar kompetenshöjning och organisationsförändring (de resterande pengarna kan då användas som löner så totalkostnaden blir då densamma). Piloter i svenska flygvapnet skriver liknande avtal om tjänstgöring efter utbildning.
Vän av ordning kanske påpekar att om läkarna är borta i USA i 3 år så producerar de ej hemmavid. Dock skall man komma ihåg att läkarna i Sverige som nu dubbelspecialiserar sig är också borta från akuten i minst 3 år för att bli någonting annat...
Dock måste man hitta motiverade läkare som vill skriva USMLE step 1 och 2 samt CSA och åka till USA i 3 år för utbildning. Detta är dock en reell möjlighet för alla inblandade. Om jag var verksamhetschef vid ett svenskt sjukhus skulle jag driva igenom detta. Eller så kan man säga som Grouch Marx: - If you think education is expensive - try ignorance!
Min lön under specialistutbildning var ca 45 000 USD per år, så ca hälften gick till kliniken.
Om en ST läkare tjänar ca 40.000 SEK inklusive jourkomp per månad så utbetalas med sociala avgifter ungefär samma belopp, ca 95.000 USD från sjukhuset i Sverige.
Man kan alltså fastslå att utbildningskostnaden för Sverige och USA är jämförbar.
Hur ska man nu göra om man är ett mellanstort sjukhus i Sverige fast beslutet att införa ett akutläkarsystem?
Ja, man kan pröva att utbilda akutläkare själva. Med minimal handledning och vägledning kan man anställa ett antal ST läkare och dubbelspecialisera dom enligt nuvarande modell, det tar i bästa fall 7-8 år, i praktiken 10-15 år då folk kommer och går, är barnlediga etc. Utbildningen kommer mestadels inte vara i ett akutläkarsystem. Låt oss säga 10 läkare under 8 år, det blir 7.6 miljoner USD. I bästa fall får man då behålla dessa läkare och därefter etablera en mer permanent verksamhet.
Om sjukhuset emellertid sluter avtal med ett antal sjukhus i USA om akutläkarutbildning låter sig detta göras på 3 år för en kostnad av 3 miljoner USD. (3 års utbildning för 10 läkare). Ett sjukhus kan alltså för i stort sett 40% av kostnaden utbilda 10 läkare på mindre än halva tiden. I kontraktet kan man skriva in att man åtar sig 4-5 års tjänstgöring därefter och man får då en omdelbar kompetenshöjning och organisationsförändring (de resterande pengarna kan då användas som löner så totalkostnaden blir då densamma). Piloter i svenska flygvapnet skriver liknande avtal om tjänstgöring efter utbildning.
Vän av ordning kanske påpekar att om läkarna är borta i USA i 3 år så producerar de ej hemmavid. Dock skall man komma ihåg att läkarna i Sverige som nu dubbelspecialiserar sig är också borta från akuten i minst 3 år för att bli någonting annat...
Dock måste man hitta motiverade läkare som vill skriva USMLE step 1 och 2 samt CSA och åka till USA i 3 år för utbildning. Detta är dock en reell möjlighet för alla inblandade. Om jag var verksamhetschef vid ett svenskt sjukhus skulle jag driva igenom detta. Eller så kan man säga som Grouch Marx: - If you think education is expensive - try ignorance!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
