Blicken

Det finns något visst i blicken på de som arbetat som akutläkare utomlands. Jag träffar en och annan som vart ett år i Australien eller Nya Zeeland, USA eller liknande. Dels en enorm energi och glädje, att verka som akutläkare, att bemästra svåra situationer, att veta att du har yttersta ansvaret och kompetensen om det krisar. Att kunna leva med en grad av osäkerhet, det är som de har gått igenom någonting. Samtidigt en frustration över hur det ser ut i Sverige, att inte få kunna verka som akutläkare, att inte äga luftvägar och sövningar, eller bredden i verksamheten. Att ha fått utbildning på akuten.
För mig är det en känsla som jag lätt kan associera till, jag lämnade Sverige med viss besvikelse och har sista 9 åren ägnat mig åt det jag vill.
Jag har naturligtvis av och till sökt öppningar för att komma tillbaka in i svensk akutsjukvård och mötts av allehanda okunskap och tveksamma projektplaner. Dessa människor som försöker uppfinna hjulet på nytt här i Sverige har jag naturligtvis respekt för, det kämpar på och vill förbättra. Samtidigt infinner sig en viss sorg över att många inte vet vad de håller på med eller vart de är på väg. Framför allt saknar jag blicken. När man träffar en kollega som vet vad det handlar om, vilken kompetens som krävs, vad som efterfrågas. Man kan byta några ord om vart man jobbat, hur länge och sedan vet jag direkt var i utvecklingen denna person befinner sig.
På jobbet i Fairbanks har jag det så klart varje dag, numera njuter jag av det till fullo. Det är en extra dimension som jag inte ens tror mina amerikanska kollegor förstår. Någon frågar ibland vad jag gör på mina besök till Sverige och jag säger att jag informerar och besöker sjukhus, orienterar mig.
- So they don't have ED docs in Sweden? They don't have emergency's or what? You gotta be kidding me! Well how does it work over there? Interns and residents? What do they know? Dude that's scary man... Why you wanna go there?
Många av mina amerikanska kollegor har ingen aning om akutläkarnas relativt unga historia.
För dom är akutläkare en självklarhet. Även för andra specialister och jag behöver aldrig förklara min kompetens eller vad jag gör.
I Fairbanks har jag också startat en innebandyklubb. Vi hankar oss fram och har nyligen köpt en sarg. Nivån är naturligtvis långt ifrån svensk, men man måste börja någonstans och efter 4 år har vi nu två spelare i amerikanska damlandslaget och tre av herrarna har varit på träningsläger med herrarnas landslag. I USA heter det "floorball". Detta är naturligtvis en liten sport i USA, även om den växer. En av spelarna skrev på facebook:
-Best thing about going to a floorball tournament? You don't have to explain all the time what floorball is!
Jag förstår dom också.