Vid Sahlgrenska har man konstaterat att minskade väntetider kräver så mycket resurser i form av läkarbemanning att det inte är motiverat, då läkarna går sysslolösa de delar av dygnet det kommer få patienter. Man ville hålla Landstingets mål om att få bli sedd av en läkare inom en timme. Detta genererade alltså en kostsam överkapacitet. Maria Taube, överläkare och akutvårdschef menar att man måste tänka i nya banor och överväga remisstvång. Hon menar att en stor andel patienter kanske borde söka primärvården och en minoritet av patienterna som kommer till akutmottagningen läggs in. Detta är ett indirekt bevis för att många ej behöver akutsjukvård enligt henne.
Jag vill erbjuda några exempel som belyser hur hennes resonemang falerar.
För det första finns det många akuta tillstånd som ej kräver inläggning. En patienten kan ha en bruten handled, njurstensanfall, migrän, allergisk reaktion eller en infektion etc. Dessa kan ofta behandlas på akumottagningen och följas upp polikliniskt. De har fortfarande ett behov av en bedömning på akutmottagning, då en bruten handled kan kräva akut operation, ett njurstensanfall kan vara en aortadissektion, migrän kan vara en subarachniodalblödning, en allergisk reaktion kan kräva intensivvård och en patient med en infektion kan också ha sepsis. Man vet ej på förhand.
Ur ett samhällsperspektiv är det en ekonomisk förlust att ha remisstvång. Man förskjuter helt enkelt läkarbesöket till primärvården och kostnaden går dit istället. Dessutom missgynnar man de som har tidsberoende akuta åkommor så att de får längre ledtider. Detta i sin tur kommer att kosta samhället långt mer då ökning av väntetid leder till ökad morbiditet och mortalitet.
Alltså är det ekonomiskt och medicinskt fördelaktigt för både samhälle och patienter med akuta symptom att bli behandlade på en akutmottagning.
En annan reflektion är också att detta tänkande knappast kan anses som nytänkande, det är snarare 20 år gammalt.
Dock har Maria Taube rätt i kostnadsanalysen. Jourläkare är inte utbildade för att se alla typer av patienter och därmed synnerligen ineffektiva på en akutmotagning där bred kompetens efterfrågas. Detta är gammal skåpmat för er som följer denna blogg.
Slutsatsen blir att samhället tjänar på att använda sig av akutmottagningarna och ju fortare vi ersätter jourläkarna med akutläkare desto effektivare och säkrare blir akutmottagningarna.
För att uttrycka det lite annorlunda:
Det är patienterna som äger frågan om vad som ska anses vara akut.
It is not rocket science!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag har länge väl talat för remisstvång men ju mer jag tänker efter desto mer börjar jag inse att det kommer inte att förbättra vården i det hela. Det kommer bara att kosta onödiga dödsfall eller lidande.
SvaraRaderaDet jag inte förstår är varför man inte samtidigt satsar på att köra som Norge gör dvs. jourcentral bredvid akuten. Det funkerar utmärkt. Jag kommer ihåg en dam som kom in med hjärtklappning, bedömdes på 10min av jc-läkare som sen gick med henne in till akuten och sa "här har jag en frisk kvinna med SVT" och så tog vi över fallet. Alltså perfekt samarbete som skonade både vårdgivare och vårdtagare.
Det är sant som du säger att patienten och samhället vinner på att patienten söker sig till en akutmottagning vid akuta symptom. En husläkarmottagning i direkt anslutning till akutmottagning kan då ses som en "perfekt" lösning. En husläkare är ju effektivare än en jourläkare då de ser alla typer av patienter och problem.
SvaraRaderaProblemet är att allmänläkarna ej har utbildning i akutsjukvård. Akutläkare är bättre utbildade till att ta hand om akut sjuka men också att avgöra vilken typ av utredning som är säker och kostnadseffektiv på akuten. Allmänläkare är specialister på att följa patienter och behandla kroniska sjukdomar, akutläkare är dess motsats, dvs man följer ej patienten och koncentrerar sig på det akuta.
Ett exempel; en allmänläkare är expert på vem som skall ha B-blockare för hypertension. En akutläkare är expert på att avgöra om den akuta hypertensionen skall behandlas akut eller hur man behandlar B-blockad intox. Det är i förlängningen helt olika kompetenser. Med detta följer att det blir mer optimalt för patienten att först se en akutläkare på akuten. Om den aktuella hypertensionen ej bedöms akut och ej kräver vidare utredning på akuten remitterar jag patienten till allmänläkaren och skickar hem patienten utan mediciner eller provtagning. Om patienten behöver akut behandling startar jag den direkt samt beställer prover etc. Detta blir således säkrare och mer kostnadseffektivt i båda fallen. Detta förutsätter dock att man har specialister i akutsjukvård.
Norge har jag nyligen besökt. Där vill vissa politiker och allmänläkare flytta "legevakten" från sjukhuset då de ser sig som självständiga gentemot sjukhuset. Detta är som du förstår en försämring, jag föreslog i stället det motsatta, att man inför en gemensam triageprocess till legevakten och akutmottagningen. Detta eftersom Norge har en stark tradition av legevakt och jag tycker inte man ska riva ned den över en natt. Dock kommmer det bli tydligt när man arbetar tillsammans att akutläkarna är mer kostnadseffektiva som just akutläkare och allmänläkare är mer effektiva i sin roll att ta hand om patienter med kronisk sjukdom. Båda behövs.