I Karolinernas fotspår

Karolinska sjukhuset planerar att flytta in till nya lokaler närmaste åren. I samband med det stängs akutmottagningen för patienter som söker själv, istället skall man ha remiss eller komma med ambulans. Detta är ett led i den höspecialiserade vård man planerar, som kommer enligt Karolinska själva att vara en förbättring för vården i Stockholm men även i landet.
Vad högspecialiserad vård är har för mig ingen lyckats förklara. Visst kan man förstå subakuta processer och operationer som kan styras till ett fåtal kirurger eller andra specialiserade läkare.  Detta är sedan tidigare visat att en viss operationsvolym för en kirurg medför ökad kvalitet. Det gäller även övrig personal som specialiserar sig på en viss patientkategori.
Också regeringens utredare vill se färre akutsjukhus i framtiden med liknande argument och hänvisar till liknande kirurgisk centrering.
Kommer då vården att bli bättre för stockholmare och Sverige?
I USA har man studerat nedläggningen av akutmottagningar och sett att mortaliteten ökar hos kringliggande sjukhus. Hos vuxna inneliggande under 65 ökade mortaliteten med 10%. Hjärtinfarkt, stroke och sepsis ökade mortaliteten med 15%. Observera att Karolinska vill minska flödet till vuxenakutmottagningen men inte till barnakutmottagningen. ( Här råder för övrigt en ganska skev människosyn, beroende på ålder får man olika tillgång till akutsjukvård. Mig veterligen finns inget stöd för detta i hälso och sjukvårdslagen ).
Alltså, genom att minska tillflödet av patienter riskerar man att öka mortalitet och morbiditet. Det är alltså möjligt att man som sjukhus kan visa upp bra resultat. Men denna forskning visar att man riskerar att döda fler på de sjukhus man slussar övriga patienter vidare till. Nu kanske vän av ordning påpekar att Karolinska naturligtvis vill ta emot patienter med hjärtinfarkt, sepsis och stroke etc. Men för att ta emot alla med hjärtinfarkt måste man se alla patienter med bröstsmärta. Bara en av 20 med bröstsmärta har en akut hjärtinfarkt. Vidare, för att fånga alla med hjärtinfarkt måste man se alla med yrsel, ont i armen, synkope, andnöd, nedsatt allmäntillstånd, buksmärta etc. Detta för att hjärtinfarkt har många olika symtom.
En viss italiensk kirurg har nyligen kommit i rampljuset på Karolinska med tragiska konsekvenser, 7-8 patienter har fått sätta livet till.
Slussar man omkring 50 000 patienter i Stockholm och räknar med en 10% ökad morbiditet och mortalitet så drabbar det alltså 13 patienter per dag. Det betyder 2 Macciarini-fall per dygn! Nu vill jag inte hävda att man kan översätta dessa siffror rakt av. Det är dock rimligt att anta att morbiditet och mortalitet riskerar att öka om man stänger akutmottagningen. Att slussa runt 50 000 patienter i Stockholm kommer med all sannolikhet att drabba långt fler än de antal som var aktuella i Macciarinifallet.  Kanske detta förtjänar att belysas och analyseras innan man stryper Stockholmarnas tillgång till akutsjukvård.