Svensk specialistutbildning, vad ska man säga?

Det finns en inbyggd konflikt i den nuvarande utformningen av specialistutbildningen i Sverige; att verksamhetschefen som ansvarar för specialistutbildningen också betygsätter sin egen utbildning. Detta har Socialstyrelsen uppfattat och rekommenderar extern prövning av specialistläkare, egentligen självklart.
I de flesta länder i europa och i USA finns det kvalitetsnormer som styr vilka sjukhus som får bedriva specialistutbildning och hur många de får utbilda etc. Dessa är fastställda av ett oberoende organ och sjukhusen ansöker om tillstånd att bedriva utbildning, antal platser osv. Också examinering sker externt tex specialistprov.
Kontroll av utbildningcentra sker kontinuerligt och tillstånd att bedriva specialistutbildning kan hävas.
Sverige saknar ett sådant system och det är upp till sjukhusen själva att bestämma hur och när man utbildar specialister. Kvaliteten på utbildningarna blir därmed högst variabel.
Här ett utdrag ur Socialstyrelsens sammanfattning:

" Den internationella jämförelsen vad gäller specialistutbildningen av läkare (i EU och Norden) ger följande resultat: att tidsangivna tjänstgöringar inom huvud- respektive sidospecialiteter är normen i alla länder utom Sverige, att teoretiska moment i utbildningen har en större formell tyngd i de flesta andra länder, att diskussioner om ökad bredd i utbildningen, t.ex. genom införandet av en gemensam kunskapsbas (”common trunk”) för kategorier av specialiteter, förs i merparten av länderna, samt att Sverige har ett förhållandevis högt antal specialiteter.

Sammanfattningsvis konstaterar Socialstyrelsen att översynen pekar på att statens roll vad beträffar genomförandet av utbildningen och kvalitetskontrollen av den samma är mycket begränsad. Ansvaret för utbildningen är splittrat och det finns risk för att lokala förutsättningar påverkar utbildningens kvalitet och innehåll i alltför stor utsträckning.

Socialstyrelsen föreslår dels ett antal åtgärder som syftar till kvalitetsförbättringar av läkarnas specialistutbildning, dels en ny specialitetsstruktur vars grundstenar är basspecialiteter, grenspecialiteter och tilläggsspecialiteter samt en ny specialitetsförteckning.

Åtgärderna inkluderar inrättandet av en rådgivande partsammansatt grupp inom Socialstyrelsen (Nationella rådet för specialistläkarutbildningen), vars syfte är att fördjupa statens och övriga parters engagemang i kvalitetsaspekterna av specialistutbildningen.

För att säkerställa kvaliteten i utbildningen föreslår Socialstyrelsen även följande:

* införandet av fastställda (kvalitets)kriterier för de enheter som utbildar specialister

* förstärkning av sjukvårdshuvudmännens insatser vad gäller handledarutbildning och skapandet av en heltäckande studierektorsfunktion för ST-läkare

* införandet av extern bedömning av de handlingar som utgör underlag för utfärdandet av specialistbevis

* införandet av definierade teoretiska moment i målbeskrivningarna för respektive specialitet

* ett successivt utökat statligt finansieringsstöd till SK-kurserna. "

Socialstyrelsen har i huvudsak rätt.

Läs mer om du vill:
http://www.sos.se/fulltext/107/2003-107-1/Sammanfattning.htm