Empatisk ortoped

I denna artikel beskrivs akutläkare i USA som dåliga på att diagnostisera akuta knäåkommor, 80-90% får inte rätt diagnos vid första besöket (på akuten).
Det löses genom att nästan alla skickas till ortoped på återbesök.
Det är i och för sig en riktig iaktagelse, men en felaktig slutsats.
En patient med akuta smärtor i knät efter trauma utvärderas på akuten ur DET AKUTA PERSPEKTIVET. Alltså först stabilisering enligt ATLS, om lättare trauma oftast röntgen, smärtlindring etc. Jag måste besluta om fraktur föreligger, i så fall om akut operation behövs (samråd med ortoped ex på telefon). Om ingen uppenbar akut skada föreligger får patienten remiss till ortoped eller husläkare för uppföljning/förfinad diagnostik, ev MR eller liknande. Jag dribblar inte med vilken menisk som kan vara skadad beroende på Mcmurrys test.
Ur ortopedisk synvinkel kan då akutläkare framstå som inkompetenta och aldrig uppnå tillräckligt med kompetens. I mitt tycke är denna efterfrågade kompetens inte baserad på det akuta omhändertagandet som behövs på en akutmottagning. Hela poängen med akutläkare är att lära sig vad som är akut och inte så att patienten kan bemötas på rätt vårdnivå vid rätt tidpunkt.
Denna princip gäller för alla patienter på akuten.
Man ska också som akutläkare förstå var gränsen för sin kompetens går så man inte invaggar patienten i falsk säkerhet.
Ett sidospår är dessutom när ortopedkliniken sätter en olegitimerad framjour på natten, då blir det varken rätt diagnos eller uteslutande av pneumotorax...
Om man lär sig akutmedicin av andra specialiteter måste man sedan till viss del lära om sig när man är akutläkare för att optimera kvalitet, flöde, patientsäkerhet etc. Därmed inte sagt att man inte kan lära sig ortopedi av en ortoped. Men man måste komma ihåg att ortopeden är ortoped, inte akutläkare.

Vad är definitionen av en empatisk ortoped? En läkare som inte bara ser till frakturen utan hela benet... ; )

http://www.ortopedisktmagasin.se/akut.html