Det var en gång..

Läste precis en annan blogg "kandidaten", flög tillbaka i tiden..
1998 på våren satt jag i matsalen i Uppsala på Akademiska, hade precis avklarat vårens sista tentamen och skulle om några dagar begynna mitt första läkarvikariat i Kristiansund, Norge. Hade inte egentligen haft tid att reflektera över detta, hade fokuserat på studierna inför tentan..
Plötsligt drabbades jag av en mental kramp, panik!
-Jag kan ju ingenting, det kommer att gå åt pipan! Att dom kunde anställa mig..?!
Väl i Norge var det bara att anpassa sig. Addressen kommer jag ihåg där jag bodde.. Jappe Ippes vei.. exotic!
De vita bomullskläderna var mycket skönare än svenska motsvarigheterna..
spenderade åtta veckor på medicinavdelningen där, det gick trots allt bra... minns en gång en äldre dam som kom in på akutmottag, hade svårt att andas, nyligen diagnostiserad med astma men medicinerna hjälpte ej..jag gav inhalationsbehandling, men det pep fortfarande från lungorna..ringde "ass lege" som sade: - muligens lungeoedem?" jag gav morfin och vipps blev patienten bättre..! Sedan efter Furix blev patienten hypotensiv men den rådiga sykepleiern tippade huvudändan på sängen och rullade raskt upp till IVA medan jag såg på..minns ej om det var en hjärtinfarkt i slutändan..men jag håller med kandidaten, det är något speciellt med första läkarvicket... dop liksom..