Fick nyssens nys om att kirurgkliniken på en av Stockholms större akutmottagningar har placerat en nyutexaminerad läkare som primärjour, alltså en läkare som ej gjort AT. Detta har skett upprepat under sommaren, och akutläkarna på kliniken har fått ärva en 10-12 patienter på morgonen som bokstavligt bara är påtittade, utan egentlig work up eller beslut om disposition, trots att patienterna varit där hela natten...
Inget ont om den stackars framjouren...denne hade enligt akutläkarna inte vågat störa bakjourläkaren under natten eller tagit några egna initiativ...
Detta är inte alls ovanligt att läkare som inte har legitimation att praktisera självständigt schemaläggs på detta sätt i Sverige, och andra nordiska länder för den delen. Det vet jag ju själv, jag arbetade innan jag var färdig med min examen..
problemet med detta är att vi är blinda för att detta är oacceptabelt. Vi har ärvt en tradition, från den tiden provinsialläkaren var gud och det var stor brist på läkare.
Vi vet inget bättre. I detta fall dog ingen eller liknande, men det kan ju ske. Ofta gör man så här för att spara pengar.. men vad sparar man? Dessa patienter kunde ju lika gärna väntat hemma och kommit tillbaka på morgonen. På pappret ser det ut som en läkare har täckning men i praktiken är det en målvakt - en som officiellt har ansvar men i praktiken noll koll. Detta menar jag är motsatt till besparing, det är lön utbetald för en natt utan arbete. Problemet är också att vi accepterar det som arbete, att det är så här det är, och personen i fråga får "arbetserfarenhet"... tyvärr är inte det detsamma som utbildning, handleding och feedback.
En brinnande fråga i mitt perspektiv blir - vem har ansvaret för akutens patienter? I min värld är det tydligt, det är jag (som akutläkare). Mina kollegor i USA skulle nog använt ett språk som svenskar skulle ha svårt för, men det går ut på att väcka bakjouren ordentligt och get his/her ass in NOW! Gör man detta några gånger så försvinner snabbt dessa inproduktiva jourlinjer, tro mig. Tyvärr ( i Sverige )är det ingen klinik som vill ta ansvar för alla akutens patienter, speciellt inte på natten. Ingen vet vad den andra håller på med. Och så länge de olika organklinikerna har huggsexa om akutflödet så far patienterna illa.
Det är väl ett moment 22 just nu, vi har inte tillräckligt med akutläkare som kan ta över.
Det är några underläkare som skrivit till mig och sagt sig vara intresserade av akutläkeri men att de tvekar på grund av den långa utbildningen, fem plus två år efter 5 och 1/2 års studier plus AT 1.5 år. Detta är vad socialstyrelsen rekommenderar.
Samma socialstyrelse som tillåter ej fördigutbildade läkare att arbeta i det närmaste utan handledning (med klinikchefens godkännande) kräver samtidigt att om man ska bli akutläkare skall man först vara specialist i något annat..
Vem vill de värna om?
Man kan säga flera saker om detta. För det första har jag svårt att se att man kan utbilda en akutläkare som specialist utan att ta 5 år i anspråk, med tanke på alla jourkompregler, semester och liknande som läkaren skall ha (i Sverige). Dessutom skall ytterligare en specialistutbildning pressas in på de återstående 2 åren, en skymf mot de andra specialiteterna, låt vara att det finns viss överlappning i kunskaperna. Hur har de tänkt? Ska samtliga akutmottagningar bemannas med akutläkare med 7 års specialistutbildning? Skall bara vissa ha denna kompetens? Ska dessa arbeta med sin andra specialitet halvtid? Eller ska den bara slängas i sjön?
Det är uppenbart att de ej har kompetens i denna fråga, hur akutläkare utbildas, arbetar och organiseras. För övrigt ställer jag mig tveksam till vem de värnar om, det borde ju vara patienternas väl, men detta hjälper ju föga. Tvärtom, de kliniker som nu försöker utbilda akutläkare får "deala" med andra kliniker om att utbilda deras doktorer till något annat, som de sedan kastar i sjön, eller möjligen arbetar med i varierande grad. Detta gör att det tar ännu längre tid att utbilda akutläkare och när de väl är klara vet vi inte ens om de kommer att arbeta som akutläkare. Kanske känner de sig dessutom inkompetenta både som akutläkare och ex kirurger, då allt skulle pressas in på 7 år...
Socialstyrelsen SKULLE kunna ta hjälp av länder som har ett akutläkarsystem som fungerar istället för att uppfinna hjulet en gång till...
Jag förstår de unga läkare som idag är intresserade av att bli akutläkare känner sig tveksamma. Så är det ibland i livet, och alla vi som valt akutläkare har fått gå en annan väg än den gängse, jag åkte utomlands, flera av mina kollegor från Södersjukhuset har varit utomlands av och till, vissa dubbelspecialiserar sig och många har gett upp akutläkartanken och hittat andra intressen.
Du vet vem du är, vill du bli akutläkare måste du hitta din egen väg. Och jag är faktiskt bombsäker på att Socialstyrelsen ändrar konstruktionen om dubbelspecialitet, men när, det återstår att se..
onsdag 10 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar