Steve Lynn

När jag försökte höra mig för om akutläkarutbildningar i USA möttes jag av viss skepsis.. Det är många som vill ha en utbildningsplats och utlänningar är än mindre intressanta..
Jag hade viss kontakt med Jim Holliman, den mannen kan ungefär allt om alla länders akutläkeri och utveckling. Hade också kontakt med Vicken Totten, en akutläkare i New York som hälsade på södersjukhuset en gång.
Så jag skrev till samtliga residency directors i New York och sade som det var, jag var en av de första i ett försök att utbilda svenska akutläkare och jag ville hälsa på i USA för att ev göra residency där.. Efter flera veckor och otaliga mejl tänkte jag att jag ger upp, inget svar över huvud taget.. då en lördag morgon kom ett email från Dr Steve Lynn.
Han var då residency director för St Luke's som ligger mitt på Manhattan. Utan vidare bjöd in mig att bo hemma hos honom och hans fru ett par dagar och besöka hans program. En liten tid senare åkte jag till New York, bodde hos Dr Lynn ett par dagar och besökte också hans akut på St Luke's. Han och jag plus några av hans nya residents åt middag etc. Eftersom jag hade få kontakter i USA beslöt han att han skulle skriva ett letter of recommendation åt mig.
Själv utbildade sig Dr Lynn på 70-talet till kirurg. Han märkte snabbt att han trivdes bäst på akuten och när han avslutat sin utbildning tog han jobb på akuten istället. Hans kirurgchef blev inte glad, men han är fortsatt där nu, över 20 år på samma akut. Sin intervju med mig höll han i hans "office" vilket var korridoren utanför traumarummet mitt i akuten...
Han sade utan omsvep att han hade nog kontakter för att få in mig på nästan vilket program som helst i USA, det var mest upp till mig..
När vi åt middag förklade han att jag borde åka till Chicago en månad senare på ACEP's årsmöte. Där hålls varje år en "Residency Fair" där alla program är representerade och studenter kan presentera sig och ställa frågor etc.
Jag tog beslutet där och då:
-I will be there.
Dr Lynn hade tidigare under middagen förklarat att akutläkare är som kirurger, de gillar snabba beslut. Så hans fru kommenterade raskt att min respons till Chicagonärvaro sannerligen var likt en akutläkares..!
En månad senare var jag i Chicago och vimlade runt bland alla studenter och residency directors. De flesta skakade artigt hand men jag förstod att de var inte alls intresserade av en utlänning, det sänker statusen på programmet.. i alla fall för mer "narrowminded" directors. Det var minst sagt nervöst men jag hade egentligen inget att förlora, jag visste vad jag ville. Jag hade skrivit mitt personliga brev som alla gör i USA och gav till alla directors. Fick till slut 5 intervjuer vilket var bra i min position. Jag blev sedemera antagen till North Shore och var klart nöjd med det, att bli antagen var bara det en höjdare.
Jag hade tidigare öppnat upp mig för Dr Lynn och sagt som det var att jag var osäker på om det var rätt för mig att åka till USA och göra denna utbildning..(hur bra kan den egentligen vara, bara 3 år etc..).
Dr Lynn tittade på mig och sade:
-Well you should apply, you stand a good chance of getting a spot.. och han lade till:
-And if you get a spot, TAKE IT!
Jag förstod sedemera att jag var ganska blåögd. Numera har jag svårt att tänka mig någon bättre utbildning, den var på en helt annan nivå än vad jag varit med om tidigare, även om jag fick kämpa hårt under tiden...
Jag träffade Dr Lynn några fler gånger i New York medan jag var där. Han sade att jag kunde betala tillbaka honom genom att bjuda mig till Sverige en dag och han kunde besöka mitt residency program...!
Strötittade på amerikansk Jeopardy senare:
-This doctor pronounced John Lennon.. BEEP - Who is Dr Steve Lynn!
Vi behöver alla någon som tror på oss ibland och jag är tacksam över att Dr Lynn trodde på mig då. Och jag gjorde som han sade, I took it!